Aftonbladet – 1 november 1860, sida 1

det derkftde väl uppväcka nyfikenheten skulle jag tro. Nög af, jag önskade att än en gång se den, som så träget talat till mig iskrifty. Det är andra gången ni säger ännu en gång. Skall det betyda att ni sedan önskar vara mig qvitt? : j Derpå har jag icke tänkt; men jag ville säga er att... att.. Skuldfrid rodnade. Lotbards inbillskhet räknäde fig hennes rodnad till godo. då ,Talä, jag ber. Hvarje önskan af er ären lag för mig Nå väl; då önskar jag att ni icke mera skrifver. E ; Misshagar det er? Lothards djupt liggande ögotl vidgades på ett egetsätt, då han fixerade benne: Han försökteatt upptäcka en skymt af bryderi vid denna fråga; men alldeles förgäfves. Skuldfrid me otvunget upp till honom, då hon svarade: i Visst icker Brefven hafva roat, men sättet hvaruppå de blifvit mig tillsända har plågat mig. Dessutom har ni nu förstört all illusion, då ni förmådde mig att svara; derföre, Skuldfrid lutade hufvudet litet på sned och tillade med en leende blick: niskallicke mera skrifva.: Jag Vill det icke.v Var förvissad om att ni skall blifva åtlydd,. Tåckl Men nu måste ni visa er ädelmodig,. Låt hörale Ni skall ibland, vid denna tiden, hvila här. Jag kan då, liksom i dag, få tala några ord med er. Märk, att jag lemnar åt er sjelf att skänka mig denta glädje huru sparsarot eller frikostigt vi behagar, blott det någon enda gång händer under den korta tid jag stannar på orten. Nå beviljar ni min bön?) nJäg Jag tror deta. No JRR k Lofvarmig detl Nåväl, jag lofvar.