Aftonbladet – 1 november 1860, sida 1

Atser ni mig således för en fiende? Lothard betraktade dessa tjusande drag med en blick, som åtminstone utvisade att hans känslor icke voro fiendtliga: Helt visst, alla ryssar äro mina fiender., Låt mig tro att ni skämtar. Det skulle verkligen smärtå mig, om ni talade allvarsanit. Ja, jag vågar till och med påstå att ni idag bevisat motsatsen. k Hvarigenorå? Genom er godhet att ... Besvara ert bref.n Alldeles. Ni här dermed gjort en god gerning och visat att en finsk flicka äfven kan öfva barmhertighet emot en fienden. Det är något vi alla börde göra, men som ryssen sällan gör. SOm tillgift, låtom oss lemna detta ämne. Ni anar icke huru plågsamt det är för mig. Skuldfrid stannade vid en kullslagen trädstam, som låg just vid kanten af vägen då man vek af från alln till skogen. Hon satte sig på den och sade med en vänlig blick, i det Hon räckte Lothard handen: å Ursäkta mig om jag sårat, och räkna icke så noga med min uppriktighet. Jag säger hvad jag tänker, utah afsigt att dermed göra någodt ondty. Hvad ondt skulle ni kunna göra, som man ej genast glömde vid ljudet af er röst? Lothard tryckte helt lätt den framräckta handen och släppte den genast. Ni sade att niönskat träffa mig, återtog han. Hvad får jag fillräkna lyckan deraf?) För det första håde jag verkligen något jag länge önskat säga er, och för det andra så — var det nyfikenhet. Nyfikenhet?5 Ja visst. Vi hafva råkats en enda gång, och sedån har ni i tre veckorstid nästan dagligen skickat mig några skrifna rader; allt