Aftonbladet – 31 oktober 1860, sida 1

—— väl jag ega att invända deremot? Intet. Men ni vore icke mera min ljufva drömbild, utan en qvinna, som skall gifta sig. sHvad vil jag väl? Jag vill af er erhålla bekrätelse eller förnekande af detta rykte. Fyra ord är allt hvad jag af er begär; och dettå är ju bra litet, isynnerbet om ni med demi kan. skänka lugn ät mitt oroliga inre. Det vore en grymhet att neka mig dem, Hurudant ert svar än blir, skall jag alltid förblifva på vördnadsfullt afstånd. Men om ni skulle iakttaga tystnad, kunde det hända att jag på ett eiler annat sätt nalkas er 1 er mors hem. Jag är tyvärr en egen sammansättning af goda och onda krafter. Reta icke upp de sednare genom en vägran; jag ber derom, Återbsänd i morgon Don Carlos, och ligg deruti de ord jag begär. I går var jag flera gånger frestad att hos er mor aflägga ett besök; men fruktan att misshaga er afböll mig derifrån. Skulle jag dermed verkligen ba uppväckt er ovilja? Se der en frågu, som helt aktningsfullt göres er aft Lothard. Det var första gången han tecknade ett namn under hvad han skref; också blickade Skuldfrid derpå, liksom hon haft sväårt att skilja ögonen derifrån. Hennes första tanke var: Jåg. borde visa min gode vän det här och fråga honom, om jag bör svara. Hon började rätt hjertligt skratta, då hon erinrade sig att der stod, det hon skulle blifva Aberneys maka; och hon beslöt att icke säga ett ord åt sin vän, utan helt enkelt besvara den gjorda frågan. Femton pennor blefvo formerade, pröfvade och befunnos odugliga. Den sextonde ändtligen ansågs god nog att skrifva med; men nu blef det ett fasligt hufvudbry, om hon bara skulle besvara frågan med fyra ord, eller om hon icke snarare borde uttrycka sig litet omständligare. Brefvet innehöll ju på slutet äfven en annan fråga, som måste besvaras. Allt nog, sedan hon skrifvit sitt eget namn på ett helt ark papper, för att riktigt