Aftonbladet – 31 oktober 1860, sida 1

blifva mig lätt att bevisa er, det ni måste brytå dentystnadini änds tills i dag så en: vist bibehåltit. När Händelsen förde er och mig tillsammäns, skedde det säkert derföre att öde, slumpeng! befälhafvare, så beslutat. Hvilken roll Hi kommer att spela i mitt lif, vet jag icke. Jag kan icke en ging gifvå hvarken namn eller någon bestämd form åt det intresse ni hos mig uppväckt. Jag Harblott en sak klär för mig, att det är mig en glädje att tänka på er, att vara i er Härhet och att betrakta er på afstånd. Jag vet äfven att åsynen af är, då jag ridit eller obemärkt passerat förbi ert hem, varit mig nog och att Jag icke önskat något närmande oss emellan. Lika visst, som detta är en sanning, är det, att jag lidit af att s6 en manlig varelse, som hvarken är er far eller er bror, vid er sida. Tro icke ätt jag afundats denne man hans lycka. För att afandas skulle jag hålla er kär, och dertill känner jag er icke nog; men det bar utgjort mir lycka att få tänka mig er fri såsom fögeln; och det är en plåga då man säger: Denne man är ämnad att blifva hennes make. Vill ni veta hvarföre? Vår korta bekrntskap! är så egen och ert hela sätt så olikt alla andfa qvinnors, att ni föreföll mig som en ros, den der fått växa upp midt i en skog, obekånt med trädgårdens rabatter, fjärilarnes fjesk och spalierernas tvång. Ni varett naturens barn, okunnig om allt det onda i verlden, dess! skefva begrepp och dess löjliga fördomar; men :deremot smyckad med ett odladt förstånd, ett oskyldigt hjerta och ett poetiskt sinne... Nog af; ni var, enligt min uppfattning, en förening af natur, sanning och bildning, med.ett barns glada och öppna karakter. Det var något tjusande uti att så tänka mig er. Jag önskade icke något mera, än att få behålla der sköna drömbilden. Då kom ert manliga sällskap att, lik en mörk skugga, fördunkla den Jjusa taflan. I går sade man: Hon är ämnad att blifva professor Aberneys brud. Nå väl, hvad kan