Aftonbladet – 30 oktober 1860, sida 3

prenumeranterna läste .således nästa morgon i sin tidning: Högvördige James Thomson, prest vid S:t Andrews-kyrkan, höll i går sin afskedspredikan under ett ofantligt tillopp af åhörare. Han meddelade dem med rörd stämma, att läkaren föreskrifvit, att han skulle fara öfver Oceanen, för att under Frankrikes milda himmel återvinna sin genom tjenstens ansträngningar försvagade helsa. Efter ett varmt och uppmuntrande tal till församligen, vände han sig till himlen med en brinnande bön; derpå satte han af i galopp utåt Benefitgatan och tog vägen åt latinskolan till. Här fasttogo gatpojkarne honom och bundo en söndrig gryta vid svansen på honom. M-d detta släp satte han af i ännu vildare språng ån förut, tilldess en poliskonstapel, som ansåg honom galen, med ett välriktadt revolverskott sträckte honom död till marken. — Konsten att göra vaokert väder. En hr Helvetius Otto från Leipzig har förelagt franska vetenskapsakademien en af honom gjord herrlig uppfinning, bvarmed han försäkrar sig kunna åstadkomma vackert väder. De redskap, hvarmed han tror sig kunna vinna detta ändamål, bestå af höga torn, försedda med stora blåsbäljar, hvilka drifvas medelst ånga. Med dessa blåsbäljar, som böra vara mycket kraftiga, ämnar hr Otto bortblåsa skyarne, efterhand som de närma sig. Då nu regnet nedfaller från skyarne, så följer deraf ganska logiskt, att det icke kan regna, der skyarne icke kunna få tillträde. Genom att anbringa en mängd dylika regnfördrifvare i alla delar af Paris, påstår ban sig kunna tillförsäkra invånarne ett beständigt vackert och klart väder samt en fuilkomlig befrielse från plötsliga regnskurar och smutsiga gator, som så länge varit de sköna vandrerskornas fasa. Man måste blott beklaga de stackars paraplymakrarne och landtbefolkningen i stadens grannskap, som skulle komma att blifva lidande genom de fördelar, som hr Ottos uppfinningsrika hjerna uttänkt för att skaffa stadsboerna en molnfri himmel. — Great Eastern. Om jaätteskeppet Great Eastern, som, olycksprofeterna till trots, tillryggagt vägen öfver oceanen och praktiskt ådagalagt sin styrka till sjös, innehåller det nyaste häftet af Unsere Zeitv en af sakkunnig hand skrifven uppsats, der detta under i skeppsbygnadskonst och de företräden, som utmärka det framför andra fartyg, framställas på ett åskådligt och äfven för landkrabbor fattligt sätt. . Högst intressant är isynnerhet det som der säges om den politiskt-militäriska betydelsen och de följder som det med Great Eastern gjorda försöket och byggandet af dylika hafskolosser kunna hafva för Englands ställning såsom stormakt. Tänker man sig, heter det, sådana skepp begagnade för trupptransporter, så kan hvart och ett sådant inom en månad kasta öfver 10,000 man infanteri, kavalleri och artilleri med hästar och full krigsmateriel från England till Ostindien, för att genast låta dem rycka i fällt från skeppet. Unga rekryter kunra exerceras under resan, och den obildade milisen framkommer såsom utbildad soldat till sin bestämmelseort. Ett Great Eastern, skulle i sig kunna förena ett simmande batteri; ett fältläger och en paradplats. Englands Achilleshäl: de vidt spridda och lätt skadade kolonierna, blefve icke längre i fara, ty sådana skepp skulle kunna sammanbinda det brittiska rikets skilda delar till ett kompakt helt, :och jätteriketskulle härigenom se sig i odelad besittning af herraväldet öfver verlden. Men äfven såsom anfallsvapen är Great Eastern ovärderligt. Beväpnadt med den nyare tidens artilleri, som kan träffa på oerhördt afstånd, skulle det ensamt kunha bjuda en hel flotta spetsen, då de olika faktorerna i ett sjöslag; nemligen: snabbhet, styrka och långtgående artilleri, förenas, hos detsamma. Farhågan tör invasion är genom ett enda sådant skepps uppträdande i Kanalen undanröjd. Sjelft oantastligt på grund af sin öfverlägna snabbhet, skulle det kunna förstöra hela franska flottan. Må man blott tänka sig Great Eastern, beväpnadt med 500 af de svåraste armtstrongkanonerna, som det med lätthet kan bära, gifva ett fiendtligt skepp en bredsida af sitt jernskrot från ett afstånd efter bebag valdt. Hvilket modernt franskt linieskepp skulle väl kunna motstå er så förstörande makt? Hvilka politiska följder skulle icke en eskader af sådana skepp medföra för England? D.ss diplomati skulle finna nya vidsträckta mål, den skulle intaga en af de första platserna bland kontinentens militärmakter, utan att dess herravälde på hafvet derföre kunde lida något intrång. Det behöfde icke längre med afundsamma blickar följa franska väldets tillväxande i Medelhafvet, emedan detta haf upphörde att vara den stora stråkvägen för handeln på Orienten. Egypten vore då icke längre nyckeln till Indien, och lord Palmerstons betänkligheter mot Suezkanalen kunde försvinna. England skulle ju ega en egen, mycket beqvämare och lika kort väg öfver oceanen, öfver sitt gamla naturliga element, källan till sin makt, sitt välståud och sin storhet. — Qvaoksalveriet 1 Amerika. Någraaf dessa .vår Herres lappskräddare, som förgifta folk med piller och, annat krams, ha förtjent ganska betydliga summor derpå: Dr David Jayne (som gör Jaynes piller) är taxerad i Filadelfia såsom egande omkring 1,800,000 rår, och en dr J. Rusch för ännu mera, droguehandlaren G. W. Carpenter sammastädes för omkring 1,600,000 och dr John Raa för 800,000 rdr. Dr Jayne började sina affärer för omkring 20 år sedan utan kapital och harförvärfvat sin rikedom genom sin energi, hvilken hufvudsakligen yttrar sig i annonsering, hvarpå han årligen använder omkring 400,000 rår. I sin pillerfabrik har han tryckeri och snäållpressar beständigt i gång med tryckning af etiketter till burkar och flaskor. — Rik gaderob, Testamentsverkställarne efter ett i Maj månad i Brompton i England afiidet fruntimmer: anställa nu: auktion å hennes qvarlåtenskap. Förteckningen utvisar en ovanligt rik tillgång på gångkläder. Den upptager 1800 sidenklädningar, 700 sammetsmantiljer, 200 negligter, mer än 100 par skoaon, en oräknelig mängd förkläden o. s. v., hvilket allt blifvit inköpt på de sista tio åren af hennes efnad. — Ofantlig rikedom. Den rikaste af de utländningar, som för närvarande vistas i Paris, är sannoikt grefve dAquila, exkonungens af Neapel farbror. Man anser honom ega en fabelaktig förmögenhet. För någrä dagar sedn köpte han ett hus vid Ave: mede Vimperatrice för en och en half million francs, wvearaf han betalde en million kontant och femhunlratusen i trädgårdar och mindre egendomar i grannkapet af Neapel. Grefven var så belåten med sitt Öp, att ban skänkte säljaren tolf taflor ur sitt galeri etter dennes eget val. Fortfar grefven dAquila på detta sätt, torde han snart bli en af de populäraste men icParis. mRNA NYA ARE EN FENA NE SR VA Pa dj få te a nå då a ÅR c ä NÄ oc nå se VE