Aftonbladet – 30 oktober 1860, sida 1

SKULD OCH OSKULD. ) . BERÄTTELSE MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Skuldfrid är för mycket barn att förstå det en faders tillgifvenhet icke yttrar sig. på samma sätt som en; dotters; eljest skulle du nog länge -sedan ha insett att jag hållit dig lika dyrbar för mitt hjerta, som om du vore mitt eget,-barn ; men lemnom detta. :Jag tycker icke. om.att orda om mina känslor. Han klappade åter; den lilla handen; men jag älskar att höra. dig: förtälja dina tankar. och intryck. Om: jag ej förr begärt att du skulle tala. om din; mor, så; bar det skett af det enkla skälet, att jag väntat på att du skulle: göra det Aberney. och Skuldfridvoro, fullkomligt okunniga omvatt de bespejades attvenne personer, hvilka likväl voro. så långt ifrån! dem att de icke kunde höra hvad som sades. Den, enai var fru Smidt.. Sedan. dottern, stödd. pårAberneysarm, lemnat huset och begifvit.sig till löfdungen, hade hon helt obemärkt smugit utmed gårdshäcken och till en bänk, bakom hvilken:hon genom löfven kunde se dettern och dennas faderlige vän. Fru Smidts ögon voro liksom fastvuxna vid Aberneys diag, och stund efter annan höjde en tung qvalfull suck hennes bröst. Denandre observatören. var icke någon annan än Constantin. Fan låg utsträckt på marken bakom en stor. enbuske, som. stod på andra sidan, af vägen, och hvarifrån . man såg gården på Ektorp. och äfven kullen. der Skuldfrid nu, satt. Man kunde säga, att den ungelimannens drag, alit ifrin det ögonblick Aberney fattade. Skuldfrids hand, bade undergått en. så stor förändring, att man haft svårt igenkänna dem, så. vildt var uttrycket i blickens; Då Aberney,som hade ansigtet vändt ifrån honomy klappade Skuidfrid;-knöt QConstantin konvulsiviskt händerna och sammanbet 4 Se A. B. nr 237—242, 244—924E och 248—255.