Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 3

aldrig ett fädernesland. Född af en far; affällig från sitt fosterland, en mor, den jag aldrig känt, är till och med mitt blod blan: dadt; och icke ens instinkten fäster mig ned förkärlek, hwarken vid landsmän celler fädernehem. Jag tillböra en nation, den jag förakjar; jag tjenande en monark, den jag afskyr; hela min ställning är egnad att i mitt inre framkalla detta kaos af ondt och godt, som. hittills utmärkt min karakter. Jag, den rike och mäktige Canitz, är bra arm och beklagansvärd; ty vid tjugotvå års ålder är jag trött vid lifvet och eger ingenting annat än en rikedom, hvarför jag kan köpa mig allt, utom verkliga vänner, föräldrar, fosterländ och lycka. Öfverflödet kan skaffa rus och gifva tillfälle att tillfredsställa våra nycker, men icke skänka ett enda ögonblicks sällhet. Följande morgon, under det doktorn höll på att dricka sitt kaffe, inträdde Constantin i hans eleganta. och trefliga boning. Wagner satt i. ett stort, bibliotek, hvars alla väggar voro beklädda med bokskåp, fulla af böcker. Vid Constantins åsyn reste sig Wagner genast och helsade på honom utsökt artigt, sägande: Hvad förskaffar mig äran af barons besök redan så tidigt? Inom sig tänkte han: Jag var säker på att ban skulle infinna sig före min afresa, och jag kan våga mitt lif uppå att han medför ett bref, hvilket jag fåriuppdrag att öfverlemna åt flickan. Jäg ville träffa er, kära doktor, innan ni for till Ektorp, för att bedja er dinera hos mig i dag, sade Constantin. För denna inbjudning är jag särdeles tacksam. Så fort jag kommer hem från mina sjukbesök skall jag hafva äran infinna mig. Constantin talade om några likgiltiga saker, hvarefter han aflägsnade sig, till ick? ringa