Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 3

Få menniskor egde en större förmåga att intressera och fängsla medsin vältalighet än doktor Wagner, och just detta gjorde honom så farlig, då hän dret sina i sedligt och moraliskt afseende högst farliga sofismer. De båda herrarne intogo en läcker supå. Det var öfver midnatt, då doktorn tog sin hatt för att begifva sig till sitt hem. Han bebodde den venstra flygeln, hvilken i och för sig utgjorde en ståtlig herrgårdsbyggnad. Constantin. räckte doktorn handen till af. sked, och denne hade hunnit ända till dörren, utan att Constantin yttrat ett ord om hans besök den följande dagen hos Skuldfrid. :Doktorn aktade sig noga att med en bokstaf vidröra ämnet. Just som doktorn lade handen på låset för att öppna, sade Constantin med en affekterad likgiltighet: z Vid hvilken tid i morgon besöker ni-er unga patient? Helt tidigt på morgonen, blef svaret. Ytterligare en bugning, en tryckning på låset och doktorn försvann. Constantin qvarstod. midt på golfvet med blicken riktad emot dörren. Han mumlade för sig sjelf: 7 v Hvilka helvetiska tankar och önskningar har icke den der demonen uppväckt i mitt bröst! Ah, hvilket eländigt verktyg blir jag icke i den menniskans hand! Men är jag då verkligen denna svaga karakter, som låter beherrska sig af de lidelser, som en annan uppeggar? Ack! Jag vet icke sjelf hvad jag är, förr ännågon mäktig och stark känsla kommer att beherrska själen och gripa in i hjertats strängar. Hittills bar jag icke erfarit någon af dessa inre krafter, hvilka af oss dödlige skapa storheter eller lumpenheter. Jag hör aldrig egt föräldrar, aldrig ett hem, aldrig känt kärlek, hvarken till far eller mor; aldrig haft en vän, och hvad än värre är