Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 2

ni skulle säga mig det ni fann fickan icke blott vacker, utan oemotståndligt intagande. Hon liknar en yppig ros, hvilken med sin fägring och sin döft :kan locka äfven ett helgon att vilja bryta den. Och derifrån kommer ert intresse.n Såå. Constantin smålog nästan hånfullt. Ni tror mig således icke kunna känna medlidande, såframt det icke har sin upprinnelse från mina egoistiska begär.s Tro, herr baron, kommer ej i fråga, jag är fullkomligt öfvertygad om att så är; dock det var icke härom ni önskade tala med mig, utan omr den fagra tärnan der borta på det lilla Ektorp. : Ni har rätt. Hvad jag är, huru: mycket godt eller ondt som finnes inom mig, det känner ännu ingen, icke en gång jag sjelf och allra minst ni. En paus uppstod. Såg ni flickans mor?, frågade Constantin: Nej, endast den gamla pigan. Känner ni något om invånarne på Ektorp? Åh ja, lika mycket som alla andra bär på orten, och kanske ändå litet mera. Så t. ex. vet jag, att denna flicka, som nu genom sin fägring intagit er, är samma barn ni för sex år tillbaka misshandlade — — ( Verkligen? Jag fruktade i sanning det. Constantin såg sorgsen ut. Än mera, jag tyckte mig i dessa sköna drag igenkänna barnets -anvsigte, då hon låg sanslös, och ni tvang mg att fly Vidare vet jag att modren lefver ett fullkomligt afsöndradt lif. Hon umgås med ingen, far aldrig bort oftare än till kyrkan, hviiket sker tre gånger om året; tager aldrig emot något besök, utom af pastorn. I denna enslighet har hon uppfostrat sin vackra dotter, hvilken fått växa upp utan: tvång; till vanor och sätt ett naturbarn, men till själs