Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 1

Skulle man händelsevis ha drifvit gäck med mig, och mamsell Smidt icke vara i behof af mitt bistånd 2 Jo, Herre Gud, det är hon visst: men det är så underbart, det är... det är... , Annika neg och neg, och förde doktorn ändtligen upp till Skuldfrid. Han helsade utsökt artigt på patienten, som vid hans åsyn skiftade färg. Doktorn undersökte den skadade foten, som befanns alldeles ur led. Han bad Skuldfrid, med några valda ord, om ursäkt för d.t ban nödgades förorsaka henne smärta. Skuldfrid uthärdade likväl plågan med ett förundransvärdt tålamod och utan att ett ljud af klagan gick öfver hennes. läppar. Doktorn föreskref derefter några omslag. När äkdonet, med läkaren, åter rullade bort, kem fru Smidt långsamt gående ifrån träd gården. De flydda sex åren hade ännu dju pare skurit sorgens runori hennes drag. Hela hennes utseende tycktes förstenadt af smirs tan. . Vid sitt inträde i förstugan ropade hon på Annika, som genast kom ned från Skuldfrids rum. , Jag tyckte mig höra ljudet af ett åkdon, sade fru Smidt, Har bär varit någon främmande? PERS Ja, doktorn från Krönobron, svarade Annika belt dristeligen. Hvad sökte han här? Åh, det är så att Skuldfrid....... Skuldfrid, Skuldfrid., upprepade fru Sm t; och tog ett steg emot gumman; hvad bar händt henne? . Hon har vrickat en fot; Det ör ingenting! igt, doktorn ha t den leda Utan att höra ri mera. gick fru Smidt upp till dottern, ika mumlade Gud vare Jof, att hon icke frågade: huru: