Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 1

med mindre hon blef förderfvad..s Här afbröt Annika tvärt; ty Skuldfrid blef blek om kinden. Petter, Petters, började gumman skrika åt en dräng, som i detsamma kom gående; bär upp mamsell, hon har förstört foten på sig. Annika gick sjelf smågrölande förat, och Petter kom efter med Skuldfrid, hvilken han, på jungfru. Annikas befallnivg, bar upp i bennes kammare, Foten afkläddes och befanns vara svullen. Annika baddade den med bränvin, under det bon och Skuldfrid öfveriade, huru man skulle undvika att säga något ät fru Smidt, åtminstone den aftonen. Oaktadt alla Annikas vackra bemödanden viörkte foten allt värre och värre, och hon blef alldeles tröstlös, då försöket att draga den i led aflopp utan framång. ö Det blir väl bäst, kära hjertandes, att Ivar eller Petter rider efter doktorn på Kronobron, sade Annika. I detsamma hördes ett åkdon komma körande och stanna vid grinden. Detta var något så utomordentligt, att Annika, trots sin ångest, sprang ifrån den qvidande Skuldfrid och till fönstret. Nar En främmande berre, och det midti detta eländel utropade hon och skyndade ut. I förstugan mötte hon den ankomne, en äldre man, med ett mycket fördelaktigt utseende, Annika igenkände genast doktor Wagner. Man har sagt mig, att mamsell Smidt brutit sig, sade doktorn. Annika stirrade på honom, och i hennes hufvud spökade förundertiga idger om skogsandar och dylikt: som tjenstgjort i egenskap af budbärare. Hvem hade eljest kubdnat skicka efter doktorn; och buru på naturligt sätt förklara, att ban kom just i samma ögonblick bon önskade att hafva bans hjelp. , Då summan ingenting svarade, återtog: Wagner: