Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 1

Detta ert missöde lärer jag få på mitt samveten. sade han. : Hurn är det med foten ?x tillade han mildt.: Vill ni ej qvardröja här, så skall jag rida till ert hem och skaffa ett åkdon; eller tror ni er kunna sitta upp på min häst; så skall jag till fots ledsaga er. Gå, finner ni sjelf blir omöjligt. Ack, då väljer jag att få begagna er häst. Ni är mer än god;:som så ridderligt erbjuder den. Skuldfrid smålog. sd Men ni får icke qvardröja längre här; 1y er fot fordrar snar hjelp, och innan jag binner till Kronobro efter läkaren, drager det ändå långt ut. Läkarel, utropade Skuldfrid, förskräckt. Nej, för Guds skull, skicka icke efter någon sådan. Der hemma skall man nog sköta om mig ändå.n : Ordet läkare återkallade i minnet den enda gång hon behöft begagna en sådan. Och göra det sämre. Det är troligt.Han lutade sig ned för att lyfta upp Skuldfrid; men hon sköt sakta tillbaka hans arm, sägande: d . Jag har många gånger brutit och gjort mig illa, men blott. en enda gång förr behöft anlita någon doktor; lofva derföre att icke skicka en sådan till mig. Jag lofvar ingenting; men jag säger bestimdt: ni får icke. dröja här längre. Innan Skuldfrid hann göra några vidare invändningar, var hon lyftad från marken upp på hästens rygg. Gör foten mycket ondt? frågade han. Skuldfrid förmådde icke säga ett ord, så häflig var smärtan; också afvaktade han icke något svar, utan fattade hästen vid tygeln och förde sålunda den stackars flickan till Ektorp. Icke ett ord vexlades dem emellan. Vid grinden bad Skuldfrid honom hålla still och hielpa henne ur sadeln, hvilket han äfven