Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 1

gen besöker Finland ? återtog Skuldfrid, utan! att märka skiftningen i hans ansigte. Ja, jag är. resande och uppehåller mig för närvarande på Kronobro. På Kronobro! — Egaren är således åter: kommen? Han har, Gud ske lof, icke varit här på flera år. Hvarföre säger ni, Gud ske lof? Derföre att... att... han är ryss,, svarade Skuldfrid. För hvarje sådan, som icke finnes i Finland, tackar jag Gud: Främlingens utseende mörknade, och det låg ett eget uttryck i rösten, då han svarade: Ni är: obetänksam och glömmer alldeles att Jag är en främling. å Ah nej; men hvad gagn skulle väl ni ega af att illa uttyda mina ord? Jag har ju eni dast sagt hvad jag tänker, och det kan väl aldrig. blifva ett brott?s Stundom, t. ex. om jag sjelf vore TYSS. NilbSkuldfrid ryckte så häftigt in sin häst, att herr Bläsen; alldeles ovan vid dylika rörelser, gjorde en häftig sats åt sidan och kastade dervid ryttarinnan ur sadeln. Genast i stod främlingen på marken och böjde sig ned, för att lyfta upp Skuldfrid. Bläsen, somskände sig fri, följde sin längtan eftet stallet och satte af i full karier bemåt. Frimlingens I häst deremot stod-stilla som ett lam; medan nans herre lyfte upp Skuldfrid. Huru är det, har ni skadat er? frågade han deltagande. En besynnerlig ödets lek ville, att de nu j befunno sig på samma plats, der Constantin t för sex år tillbaka misshandlade Tage och i Skuldfrid. FE Jag kah icke stödja på ena foten, jag måtte ha vrickat den, svarade Skuldfrid, som vid försöket att stå blef dödsblek af smärta. Med stark arm bar främlingen. Skuldfrid : in 3 2 der han nedsatte henne.