Konung Victor Emanuel skulle ej intåga 1ti Neapel förrän omröstningen försiggått. Vid nans första sammanträffande med Garibalci skulle han helsa generalen såsom marskalk. franz II har protesterat mot omröstningen, ander förevändning att sardinska truppernas värvaro utöfvar en påtryckning, så att folkets votum ej kan anses fritt. Patrie berättar, att ångfregatterna Beraldo, Ettore och Fieramosca samt transportskeppet Tanaro den 17 dennes afgått från Genua till Neapel med sardinska trupper ombord. Eskalern hade för svårt väder måst återvänja till Genua och hade först den 20 åter kunnat gå till sjös. Österrikarne sammandraga stora truppmassor mellan Rovigo och Mantua foch synas med sin ställning hota Romagna och hertiglömena. Man trodde att, om fiendtligheter skulle uppstå, denna del af Italien kommer att blifva skådeplatsen för operationerna, För att bemöta dessa Österrikes åtgärder med motsvarande militäriska försvarsåtgärder, sammandrager sardinska regeringen större delen af sin armå vid Mincios nedre lopp. Flera divisioner, hvilka fått befallning att marschera in uti konungariket Neapel, hade fått kontraorder och skola uppställas vid Lombardiets gränser mot Österrikes område. Vid en mönstring af sin armå hade Garibaldi förklarat för trupperna, att Österrike bestrider Italiens rätt till Venedig och icke med godo vill öfverlemna denna provins, hvarföre Italien måste med våld rycka densamma ur österrikarn.s händer. Vid omröstningen uti Neapel skulle uti hvarje vallokal uppställas tre urnor. Degena innehöll jaden andra nejsedlar. Den tfedje skulle stå i midten och mottaga de röstandes sedlar, som öppet tagas utur en af de båda urnorna. Från Messina berättas den 9 dennes, att den kungliga besättningen ståndaktigt vägrade att kapitulera. Hvarje dag kastades några bomber in uti staden. Konsulerna hade upprepade gånger protesterat mot detta förfarande. Man skulle hafva vägrat besättningen att förse sig med proviant, så vidt man ej fruktat för ett allvarsamt bombardement. Konung Victor Emanuels mottagande i Ancona den 7 dennes skildras såsom i högsta grad entusiastiskt. Konungen öfverhöljdes bokstafligen af blommor, kransar samt skaldestycken, och luften genljudade af de väldigake Evviva VItalia! Evviva il Re!s Hela stan samt hamnmuren och hamndammen voro A aftonen praktfullt upplysa. Folket jublade sat visade konungen den största vördnad och hägifvenhet. Konungen besåg fästningen och begf sig om aftone:: till en köpman OColcnett landtgods, der han skulle tillbringa några daga Före sin afresa mottog konungen en depuition från stadens damer. Grefvinnan Faziolförde ordet. Konungen svarade på hennes ta, Det gladde honom att lära känna de män, Ijdrar och systrar, shvilka kämpat för Italiensbefrielse vid San Martino, Milazzo, uti Calårien och nu sednast vid Volturnos stränder. Slutligen tackade konungen dem för den ändaktighet, med hvilken Anconas fruntimma oaktadt delegaternas hotelser, gjort insamling för de landsförvista. De talrika deputatione som ankommo från Markernas och de neapolitaska provinsernas städer, svarade konungen ht kort, och slutade vanligtvis alltid med orde: Ho bisogno di soldati per fare Ultalia. (Jagdehöfver soldater för att befria Italien). Garibaldi hartill Molises invånare utfirdat en proklamation,daterad Caserta den 6 Okt., Isom slutar med iWjande ord: Till vapen, I . manhaftiga män Ne halfön! Till vapen! I afven 4 månader ill att inöfva eder i krigarefvet. Uti den fen månaden, i Mars 1861, Åoa uti hela det italenska landet frihetens och L ryttfödelsens hymne genljuda. Jti Orvieto i Kyrlostaten cirkulerade till unvrskrift en hyllningsoch tillgifvenhetsadre; till konung Vicbr Emanuel, äfvensom en avess till kejsar Napoleon. Båda dessa adressv hade redan fler tusende underskrifter.