Aftonbladet – 26 oktober 1860, sida 2

till förmån för en qvinna, dels atser hennes anställ-)sl: ning vid en viss telegrafstation, med anspråk på framoc deles befordran vid samma station, så och enär hvarl W och en af stationspersonalen, jemlikt 62 af E. K.lsk M:ts i denna del ännu gällande telegrafreglementel ni den 2 Aug. 1856, är underkastad skyldigheten attåla tjenstgöra å den station, hvarest biträde pröfvas mest är af behofvet påkalladt; ni då qvinnans anställning vid centralstation, genom hvilken hela landets telegrambefordring raåste ordnas I el och hvarest en talrikare tjenstemannapersonal är af se nöden, skulle medföra väsendtliga olägenheter, i det gi att å ena sidan de öfriga stationernas tjenstemän vid många tillfällen skulle komma att ställas under qvinnose befäl, och å den andra hennes sammanförande i samma: I de vaktlag med männerna, till och med nattetid, säkerbi ligen icke kunde undvikas; samt äl då, enligt hvad telegrafstyrelsen inbemtat. man ilm Norge, till följd af vunnen erfarenhet om dessa oligenheter, ansett just en dylik anställning alldelesån olämplig, hvadan de enda qvinnor, 4 till antalet, som derstädes blifvit på försök använda vid telegrafverket, måst förflyttas till en mindre station, der de icke heller lära befunnits passande; har telegrafstyrelsen, jemväl med åberopande :f sitt denna dag afgifna betänkande, i hvad detsamma rörer lämpligheten i allmänhet af qvinnors användande till tjenstgöring vid telegrafverket, ansett sig böra till förevarande af provincialläkaren Andråe för hans dotter Elfrida Andree gjorda ansökning afstyrka E. KE. M:ts bifall. — — Från Nyköping skrifves den 23:dje: Nyköpings prestoch lärareförening sammanträdd. härstädes torsdagen den 11 Oktober. Efter i östra kyrkan af kyrkoherden Hamnström förrättad guds:tjenst, samlades föreningens medlemmar å elementar läroverkets solennitetssal, hvarest ordföranden doktor Thyselius, med anledning af dagens betydelse såsom 300:de årsdagen af Gustaf Wasas död (gamla stilen, höll ett tal om reformationens gång och utveck i Sverge under nämnde konungs tid. Derefter d kuterades åtskilliga föreningen rörande ämnen. Öfverläggningen rörde sig isynnerhet omkring kristendomsundervisningen, dertill hörande läroböcker samt den för.de första studierna af denna undervisninzs lämpliga metod. Ett under innevarande riksdag i presteståndet förekommet anförande i detta ämne togs i betraktande. Äfven redogjordes för under sednaste åren utkommen värdefullare teologisk litters tur. En minnesteckning öfver aflidne kontraktspro sten Ekermark framställdes af prosten Fr. Fröberg — Från Wadstena skrifves den 24:e: Skörden af potäter har i dessa trakter i år bli vit mycket försinkad i anseende till det oupphörlig regnet och jordens sura beskaffenhet, och efter,hva.: vi hörtlärer i allmänhet hälften ännu vara ouppti gen, och fara är att betydliga qvantiter deraf aldri:: komma upp. Den inbergade är också på flera stä! len angripen af torröta. Till följd häraf lärer oci! bränvinsbränningen komma att bedrifvas i mindr. skala än annars blifvit fallet. Bränvinssäljare håll på varan i hopp om högre priser. Sädesgrödan ha: åter här i orten slagit rikligt ut, men qvaliteten ä i allmänhet icke den bästa. Vigten kan på lång när icke jemföras med förra årets. Af råg och kor anses ingen särdeles export kunna ske, men väl za hvete, blandsäd och hafre så mycket större till nä sta vår. Penningeställningen i orten lärer vara bryd sam nog. se VA AH AO ov (0 -— o-— MA a Mm ÅA mm ot mm mm Få AR mm KA ra —— — Om det ovanligt höga vattenståndet . Wenern skrifves i Wenersborgs tidning fö; den 22:dra: Det höga vattnet i Wenern och det ovanliga för hållandet, att detsamma vid denna årstid är i et jemnt stigande väcka bekymmer hos mången för det kommande året och misströstan att dämmen och andra inrättningar, tillhörande verk och seglationen. skola ega bestånd, isynnerhet om nästinstundande vinter föranleder dertill att vavtnet än vidare ökar sig. Kring Wenern äro tusendetals tunnland öppen jord redan vattendränkta, och det finnes hemman, hvilka äro så öfverhöljda, att de icke hafva mera jord ofvan vattnet än ett eller två tunnland närmasi byggnaderna, hvaremot allt det öfriga står vattenfyldt, så att man endast af störtopparne i gärdesgårdarne kan förnimma gärdenas fordna begränsningar. I Göta-elf emellan Wenern och Trollhättan är detta tillstånd ännu betänkligare, och jordegare intill dessa stränder lida stor skada derigenom att vattnet emellan ofvannämda ställen hålles jemförelsevis högre än annorstädes, och sådant i följd deraf att det ena naturliga utloppet vid Trollhätta blifvit igenlagdt och det andra qvarvarande utloppet, under närvarande flöde från Wenern, icke ensamt är tillräckligt att så afföra vattnet ur elfven, att den kan regleras till en lagom och mindre förstörande höjd. Vattenståndet i elfven är nu så högt, att det går öfver alla intillvarände marker. Vid Bastebron står det jemnt med landsvägen, och man kan utan motstånd ro öfver de flera åkerfält, som under en lång tidföljd förut burit vackra skördar. Vid Stallbacka går vattnet öfver gårdsplanen, och i kanalen der nedom står det öfver bankarna, så att sjöfarande, hvilka esomoftast i och för strömsättningen måste hafva tåg i land, äro nödsakade att roende igensöka stenpollarne med båtshakar. Intill Kafvledammen är vattnet så nära fördämningens öfversta kant, att fara är för öfversvämning, i händelse en ihållande nordlig storm inträffar. Sågarna på Trollhättan stå till det mesta för öfvervatten och de, som kunna sättas i gång, har man svårt att stanna af samma orsak. Jordegarnes belägenhet är i följd häraf mycket beklagansvärd, och den skada, som den otillbörliga vattenhöjden i elfven förorsakar å egendomarne Restad, Onsjö, Öfverby, Carlsberg, Salem, Källstorp och Ladugårdsby å ena, samt Nygård, Forstena, Gäddebäck, Malöga och Stallbacka med flera hemman å andra sidan af elfven, blifver, i händelse vattnet icke snarligen sänkes, af ett så betydande omfång, att vederbörande jordegare måste, enligt all tänkbar rättsprincip, vara berättigade till skadestånd. Det är bekant, att under första perioden af Troll: hätte kanalbyggnad, deröfver grefvarne Tessin och Ekeblad hade inseende, blef Kafleströmmen, som var det största utloppet, igenlagd medelst den nuvarande s. k,. Kafledammen, eller den uppdämning, som är gjord emellan fasta landet vid bergkanalens början och Malgön, hvaremot Gullöfallet bibehölls till vattnets afledande, äfvensom att en sluss utsprängdes i Malgön med 13 fots bredd och 26 fots sänkning, som kallades Gref Ekeblad. I anledning af denna dämning och det hinder vattnet derigenom erhöll i sitt naturliga utlopp, har vattenståndet i elfven ofvanföre blifvit högre än det fordom varit, och föranledt till förändrade skattläggningar och vattenskadeersättningar, äfvensom till den föreskrift för Trollhätte kanalbolag, att vattnet icke finge i elfven öfverstiga en viss höjd, dertill man tilltrodde sig kunna reglera detsamma medelst en vändport i Ekebladska slussen. Detta bar likväl ieke blifvit iakttaget innev. års sommar, under det vattnet fortfarande stigit till sin närvarande ovanliga höjd, hvilken höjd, efter hvad sakkännare påstå, skall betydligt öfverstiga den såsom högst bestämda och tillåtna. Det är med anledning häraf, som samtliga intill elfven varande jordegare hos K. M:s befallningshafvande i länet helt nyligen anfört klagomål deröfver att icke Ekebladska slussen blifvit öppnad, hvilken medi sittingalunda ringa omfång, ehuru icke motsvarande den fordna Kafleströmmen, ändock skulle i väsendtlig mån sänka vattnet i elfven och frigöra hundradetals tunnland jord från det vatten, som nu öfversköljer desamma. Dessa besvär hafvå blifvit remitterade till Nya Trollhättekanalbolags direktions i Stockholm utlåtande; och vi betviflaför vår del icke, att nämnde styrelse, hvilken i allt öfrigt synes hafva villfarit hvarje emot densamma väckt billigt anspråk, skall med den skyndsamhet och kraft, som detta vigtiga ärende kräf