Aftonbladet – 26 oktober 1860, sida 1

(rn Mm om VWinter-kappor, stort modernt lager, till billiga priser, uti undertecknads nya Kramhandel. AXEL BORGSTRÖM, M 18, .Vesterlånggatan 418, ahdra huset. till höger från Storkyrkobrinkön. lingens fina och vackra anletsdrag; hats stolta och ändå lediga hållning, hans djupa och genomträngande ögon, allt bade på Skuldfrid gjort ett lifliet iotryck, isynnerhet som det var ett något i detta ansigte, hvilket föreföll henne bekant. satn, Förmodligen är han lik någon drömbild i jmitt inre, tänkte Skuldfrid leende; ty i verkligheten har jag ej sett några andra menniskor än bönderna, pastorn, Aberney, Tage och moster Sara samt de hemmavarande. Den dagen gick det ovanligt illa med letionen. Skuldfrid var icke uppmärksam på sin goda väns föredrag i naturalhistorien, utan afbröt honom oupphörligt med frågor i helt andra ämnen. Slätligen sade hon skrattande: I dag vore det bestämdt roligare att höra något om Finland och det sista kriget. Ack, min. goda. vän, värmen är så tryckande att jag icke orkar tänka Aberney såg misslynt ut, något han varit alltsedan Skuldfridkom; ty det var honom obeKagligt att se henne till bäst. Men vid detta prof på bristande, intresse blef han det ännu, meras,. Skuldfrid märkte genast molnet: på hans pannarcoch Iutande hufvudet på sned, sade hön leende: Farbror får icke se mulen ut, om jag ibland är ouppmärksam; men det kommer derat att stundom, griper mig en, längtan aut, få tala om detta: land; somo stridt och blödt i så många strider, och: som jag just derföre älskar så högt, så af hela fnitt: hjerta, att jag aldrig kan förlika inig med -... En hand lade sig på Skuldfrid: läppar; det var moster Saras. Molnet hade emellertid försvunnit från Aberneys panna, och han började tala om detta F.nland, som äfven var honom kärt och dyrbart. Ett besök af pastorn afbröt likväl snart samtalet, och då Aberney nu blef upptagen af sin gäst, tog Skuldfrid afsked, och begaf sig .h m. Under det-hon red, ned till stora skogsvägen, förundrade sig Skuldfrid öfver att hon itke för farbror Aberney talat om mötet med främlingen. Hon kunde icke begripa hvarföre hon ej gjort det och var nära