Aftonbladet – 25 oktober 1860, sida 4

Svaret lyder: Tillräckligt.o Allt i ordning med värden, sålunda? frågar den obevekliga rösten, som till min förvåning lät fransmännen undergå tortyr. Till sista skillingen, var svaret. Alldeles i ordning? fortfar frågaren, i det han låter sitt öga göra en snabb inventering af bordsilfret. Paus. Har ni gjort något i dag? fortfar han. Alls iogenting. Några ord till vexlas med låg röst, men man kan icke urskilja annat än orden skola och sjutåget. De äro för gamla att vara fransmannens elever; kanhända äro de hans medhjelpare. Säkerligen äro de icke allesammans offer för en och samma arre2steringsorder och samma lagens tjenare. Nu kommer värden mycket upprörd med sin räkning; derefter kommer öfverkyparen; han dukar af bordet och räknar omsorgsfullt gafflarne. Räkningen liqvideras och triot smyger sig ut ur rummet, åtföljdt af den hemilighetsfulle mannen, likt får, som drifvas till slagtarbänken. Ni följer med till jernvägsstationen, och der ser ni fransmannen, som bittert beklagar att han sålts för ingenting af sin fiende. De andra tre sucka bifall dertill. I trots af deras ihärdige följeslagares allmakt, drifver er nyfikenheten att tilltala honom. N: gör ett slag på platformen tillsammans, och han förklarar hela hemligheten. Saken är den — begynner han — att jag är sergeant Withem, af spanande polisen.s Och edra fyra offer äro —? Ledamöter af en af de förnämsta swellmob-skolorna. Hvad menar ni med skola. Yjufband. En mängd olika slags sådana finnas, d. v. s. folk, som arbeta tillsammans, den ene den andre i händerna. De der herrarne höra till första rangklassen, både hvad skicklighet och djerfhet beträffar, och om de fått stanna här skulle de hafva hemfört ett betydligt byte. Fransmannen är deras chef.s Hvarföre lyda de så undergifvet edra befallninarin : Emedan de veta att, om jag häktade dem — hvilket jag kunde göra, då jag vet hvilka de äro — och öfverantvardade dem åt någon domstol, de allesam mans skulle blifva dömda till en månads fängelse såsom illa kända och försvarslösa Således föredraga de att förlora en icke obety:lig summa på kläder och middag samt utsigter:: ll rof vid minnesfesten i Oxford mot att blifva inhy sta i ett fängelse.s Visserligen. Kl. kan ringer, och. alla fem afgå i en och sam ma vag 2 till London. 3 Ett lik oande fall inträffade, när drottningen besökte Dub. Blotta åsynen af en spanande polistienstemanf. derfvadehela spekulationen för enskolu on kommit . ver i det kungliga följet, ty de funuo alla det vara f rdelaktigare att återvända till Epz ångfartyg som polistjenstemannen land på samma J I än att stanna qvar med den säkra utsigten att buif va höktade för en f) orton eller tjugoåtta dygn såsom försvarslösa och illa kinda. ER Så noga känna de .spanande polistjenstemännen dessa menniskor, att de ofta kunna säga hvad d: gjort endast af uttrycket i deras ögon och re vä sende. Detta kallas på konstspråket att rä nad dem.. För några dagar sedan gingo tvenne skiet lige polistjenstemän längsefter Strand i ja annet ärende, då de fingo se två af de bäst lädda oci bäst utseende af bandet gå in i en juvelerarebod De väntade tilldess herrarne kemmo ut, och då de noggrannt betraktade dem, öfvertygades de om ati herrarne hade något på sitt samvete. De följde dem och inom några minuter märkte de, att den ene gat något åt den andre. Polistjenstemännen voro nu säkra på sin sak; de anhöllo dem för stöld och lyekades få dem öfverbevisade om att hafva stulit tvenne guld lorgnetter och åtskilliga juvelsringar. Ögats, sade den som berättade : detta, är en skicklig spanare Vi kunna säga hvad en af swellmobben uti en folksamling förehar, endast af uttrycket i hans ögon. Antalet af personer i London, som hafva tjufna! till yrke, anses icke stiga utöfver sextusen, af hvilka dock störstå antalet består af simpla ficktjufvar och snattare. ;