Aftonbladet – 25 oktober 1860, sida 2

Skuldfrid-läste; spelade, arbetade, for i kyrkan och besökte ett och annat pörte, der hennes gifmilda händer, alltid demnade någon välsignelse.efter; sig... Så, bade, hennes lif ifrån barnaåren, förgått och hon kände ingen längtan. efter något annat lefnadssätt. Om . våren, återvände; Aberney till Junta, då han åter träffade sin goda vän Tage cch mo: ster Sara, och då började lektioner, promenader, Jekar och samtal, bvilka fästade Skuldfrid allt mer och mer vid Tage och Aberney, Så hade tre år, förflutit. Det fjerde om våren kom Aberney och Sara allena, Tage bade enligt Aberneys. vilja rest till Sverge och skulle vid Carlberg, bilda sig, till sjöofficer. Tre-år förflöto. sålunda, utan att Skuldfrid återsåg sin: kära barndomsvän. Skuldfrid war .nu sjutton år. Af det vackra barnet hade blifvit en skön jungfru, med bibehållande af samma friska, glada, sinne och okonstlade bjerta, Denien fullkomlig enslighet uppfödda flickan egde likväl icke något sf enslingens skygghet, eller tungsinta drömmeri. Om hon någon gång drömde: då hon sjöng sina sånger, så var det leende drömmar, friska och patursanna, såsom, hela hennes väsende, eller ock stolta och djerfva, såsom hennes karakter, men aldrig trånsjuka eller vemodiga. Glad som lärkan ilade hon till Junta en vacker dag i början af Maj. Hon hade genom några rader ifrån Aberney blifvit underrättad om hans ankomst dit. Hennes goda vän; blef i högsta grad öfverraskad då ban ou återsig sin skyddsling och fann henne på dessa sednare månader ha, utvecklat sig till qvinna. Denblick han fästade på henne utvisade att den lärde mannen, ehuru fördjupad i sina studier, likväl kunde öfverraskas af en ovanlig fägring. Moster Sara, hvars synnerliga favorit Skuld