Aftonbladet – 25 oktober 1860, sida 2

bon skulle förhålla sig, gick in tillfru Smidt för att höra hennes vilja. Under tiden fattade. Skuldfrid om Tages arm, sägande: med häftighet: Tage, du får aldrig tala om att man slagit oss. Du har väl icke sagt det åt någon? Nej, Skuldfrid, det bar,jag icke. Förrän jag fått upprättelse för. dig och mig, säger jag det icke för rågön, svarade gvssen med en högr2 färg på sina: kinder. Han berättade nu huru ban stulit sig ut samt att han måste vara, hemma innan frukosten. Då. Annika återkom, medförde hon tillåtelse ifrån fru Smidt för Tage att få återkomma och helsa på Skuldfrid, efter som han önskade, det. Fru Smidts rättare fick befallning att .kuska. Tage tillbaka till Junta. Ung. Täge erhöll vid hemkomsten bannor af Aberney; men dessa voro icke farliga och glömdes: alldeles, då professorn lofvade att Tage följande dagen skulle få besöka Ektorp. Ett par veckor derefter var Skuldfrid betydligt på bättringsvägen och tillbringade eftermiddagarne liggande på en bänk: ute på gården. Hon led nu endast af svindel, ett ondt, som hon enligt doktorns påstående ännu någon tid skulle få behålla. Tage var hos henne hvarje eftermiddag, och då läste han bögt för henne eller förtäljde sagor. Ändtligen efter en månad var hon fullkombgt frisk och kunde till sin obeskrifliga glädje återtaga färderna till Junta; men med de trefliga hempromenaderna var det slut, t professorns Anders skjutsade Skuldfrid, både bort och hem. 1 Ofta .då Tage och Skuldfrid voro. allena, talade de med djup förbittring om Constantin Canitz, och då brukade den sistnämnda med purprade. kinder och blixtrande ögon utropa: Om jag ble ve hundra år, ska jag aldrig