Aftonbladet – 25 oktober 1860, sida 2

Moster Sara slätade med stor häftighet sitt förkläde, ett tecken att gumman var vid dåligt lynne. Aberney tog till ordet, med en riktig professorsmin. 3 Kära barn, det der tycker jag du bör aldeles låta bli; Att. vara: ryttarinna är just ingenting som pryder en qvinna.: Det är alldelesicke behagligt att se en ung flicka, lik en kossack, spränga af på sin gångare. Vi män älska att i.henne beundra en blyg och mild. varelse, den der afskyr allt manligt i sitt görande och låtande, E Åhb, min: goda vän, ett sådant der mildt och blygt väsende blir aldrig jag), inföll Skuldfrid. . .Fruktan är mig en främling, och då jag Ingenting onåt gör, bör jag kunna göra allt hvad mig lyster. Jag älskar rörelse och frihet. Dessa tvenne fördelar har jag egt så långt jag kan minnas tillbaka; de ha utgjort mina skatter och utgöra det ännu; derföre tycker jag om alt lik en stormil flyga fram på min häst. Gifve Gud jag egde någon riktig ridhäst, men så lycklig är jag icke. En liten dispyt uppstod emellan Skuldfrid och Aberney, vid hvilken han förvånade sig öfver den unga flickans verkligt öfverlägsna förstånd, redighet i tankegång och klarhet att bevisa sina satser. Något som i det hela var naturligt, då man betänker, att Skuldfrid, genom den riktning hön i kunskapsväg fått af Aberney, erhållit verklig själsodling och betydligt uppöfvat sitt af naturen ovanligt goda hufvud: Vid hennes tredje besök togo lektionerna åter sin början. Om Skuldfrids röst var vacker redan i hennes barnaår, hade den nu vunnit en sådan styrka och klarhet, att hon Kunde sägas ega en verklig näktergalsstämma. s (Forts. följer.)