Aftonbladet – 25 oktober 1860, sida 2

frid var blifven, undfägnade heon2 med all rärt som skafferiet i syltoch bakelseväg kunde prestera; och den unga flickan vartill själ och bjerta. så fullkomligt barn, att hon lät gig väl smaka alla de goda saker Sara dukade upp. Det första och äfven det andra besöket på Junta .upptogos helt och hållet af berättelse om buru vintern förgått och alla mer eller mindre anmärkningsvärda tilldragelser, so afvikit i.minsta mån från den dagliga ord: ningen. Sittande på trappan till förstugu: bron, talade hon om för sin goda vän, såsom hon fortfarande kallade Aberney, att hon väft en lång .väf; att, hon spunnit så och så myc ket garn; hvilka böcker hondäst, hvilken musik hon inöfvat, huru många gånger hon var rit i, kyran;, hvilka vackra krukväxter hov dragit upp. och huru många par dufvor mer bon, nu. egde. När redogörelsen för alla dess; märkvärdigheter var slutad, tillade hon: Jag bar också lärt mig att rida. SRida! upprepade Sara och såg bestör upp ifrån sin stickning. Det är väl aldrig möjligt; icke anstår det en sedesam flicka, I min ungdom skulle hon aldrig tillåtit sig något dylikt. Det är endast mycket förnäma damer, söm oanmärkt kunna företaga sig dylika oqvinligheter.n Om en förnäm dam kan rida utan att det är anstötligt, då kan äfven jag göra det, ty det som är passande för den ena är det äfven för den andra. Skuldfrid såg med en leende och trotsig min på moster Sara. Annicka der bemmax, fortfor hon, höll på attfå slag när hon första gången fick se mig till häst. Hon sprang bums till mamma för at: klaga; men dermed Vanns ingenting, Jag er höll af min mor full frihet att tumla om på min gångare Skuldfrid skrattade.