Aftonbladet – 25 oktober 1860, sida 1

af: entjenarinna införd i salen, och efter en stunds väntan derstädes öfverlemnade domestiken honom en biljett af följande innehåll: Så länge Skuldfrids tillstånd kräfver att modren vakar vid hennes sjukläger, anhåller denna mor att ni icke ville besöka dottern. Om hennes helsotillstånd skall ni blifva underrättad hvarje morgon. Aberney läste igenom den sällsamma biljJetten tvenne gånger, hvarefter han aflägsnade sig. Under hela Skuldfrids sjukdom skickade han tvenne gånger dagligen och lät höra efter huru hon mådde; men om äfven professorn, med sina höga begrepp om hvarje menniskas personliga fribet, allt för mycket respekterade fru Smidts önskan att icke på något sätt falla henne besvärlig, var detta något, som Tage alldeles icke kände sig hågad att Ora. I fyra hela dygn måste ynglingen bålla sig inne och vid sängen, för den plåga och feber, som blessyren förorsakade; men oaktadt hvad han deraf utstod, hade han helt säkert begifvit sig till Ektorp, såvida ej Aberney förbjudit honom lemna sitt rum. Ett förbud, som det är mycket ovisst om han efterkommit i fall ej moster Sara eller Aberney ständigt hållit honom sällskap. Det återstod således icke för Tage någon annan utväg än att hålla sig stilla; något som hos honom framkallade stor otålighet. Han tyckte att plågorna för hvarje dag blefvo värre och värre, och i sin oro öfver att nödgas blifva på Junta, då ban ville vara hos Skuldfrid, jemrade han sig oupphörligt och kastade sig af och an på sitt läger. Han ordentligt pröfvade tålamodet hos sin omgifning. Hela dagarna igenom grubblade han öfver en utväg att komma ut ur sitt sjukrus och få begifva sig till Ektorp. På fjerde dagen om aftonen, sedan Aberney sjelf lagt en ny förbindning på gossens panna,