Aftonbladet – 23 oktober 1860, sida 2

något tillbaka i tiden och orda om händelser, som: timat flera tiotal af år före vår berättelse. K Efter 1778 års revolution fanns det i Sverge en adelsman, tillhörande mösspartiet, som af förbittring öfver den omhvälfning, som egt rum, öfvergaf sitt fädernesländ och begaf sig till Ryssland. Der ingick han under det antagna naränet Canitz i krigstjenst. Några år före revolutionen hade han gift sig med en rik finsk flicka af adlig härkomst och med henne fått betydliga egendomar i Finland. Då han öfvergaf fädernejorden, egde han således hustru och tvenne söner. Hans maka dukade likväl snart under för sor. cn att se sin man i tjenst hos Sverges urgamla fiende. Hon :afled kort derefter i Finland på sin egendom Kronobro. Efter hustruns död lät han till Ryssland hemtå Sina söner, hvilka han uppfostrade derstädes för att en dag blifva. detta lands undersåter. Vid s1788 års krig stodo Canitz och: hans äldste son, i ryska lederna emot sina landsmän och blefvo belönade för den tapperhet hvarmed de. utmärkte sig. Kort efter freden 1789 dog Canitz. Hans äldste son, då kapten vid ett ryskt regemente, gifte sig året derpå med en rik och förnäm rysska. Ett vidrigt öde ville att detta äktenskap, under loppet af fera år, skulle. förblifva barnlöst. Det såg verkligen ut som om de nya friherrarne Qavitz skulle dö utt med den emot sitt land förrädiska faderns tvenne söner; ty den yngste af dem hade förblifvit ogift och uppehöll sig oafbrutet i utlandet. Han hade valt den diplomatiska banan. I kriget 1808 tog åter den äldre Canitz del och stod då för andra gången med väpnad hand emot sina landsmän. Hans namn hade blifvit en skräck och en afsky för finska folket, emedan: man hört att han till börden skulle vara svensk. Vid fredens afslutande blef ban utvämnd till general och fader till en pson; den hans hustru kort derpå skänkte honom. Gåfvan deraf kostade modren lifvet,