Aftonbladet – 23 oktober 1860, sida 2

Var lugn, .min far, jag skall icke glömma det. c Generalen rynkade ögonbrynen, utan att säga något åt sonen; men lät i det stället kalla hans guvernör, doktor Wagner. I skarpa ordalag förebrådde generalen doktorn den missriktning sonens tänkesätt tycktes ha erhållit. Jag uppdrog er att vaka öfver att hans uppfostran skulle blifva sådan, att den utbildade bönom till en städad yngling och en god rysk ädling; en till min förvåning finner jag honom hvarken i det ena eller andra afseendet motsvara nin förväntan. Skulle ert polska blod möjligen förledt er att handla i strid med mina instruktioner? I sådantj fall kunde det hända att...... Herr general,; inföll Wagner med ett inställsanit leende, jag har samvetsgratint sökt uppfylla min pligt säsom guvernör; men baron Constantin är liksom ett ungt lejon — wan tämjes ej så lätt och går helst i motsatt sktning med den man vill att han skall taga. Han är likväl ganska klok och skall aldrig I xompromettera sig. I Godt, vi få väl. se. På er stannar an I svaret. I Samma dag om aftonen befann sig doktorh lus Bl scipel, hvilken låg utsträckt på en !hos sin diseipel, hvilken låg utsträckt på en offa i ett ytterst praktfullt kabinett uti sin !enskilda våning. ; onJa så, gubben har gifvit er en skrapa, min ära doktor, yttrade ynglingen; och: derfrer har ni tagit så illa vid, er, att ni af örskräckelse icke vill följa, mig ut på jagt jofter äfventyr. Bah! Låt honom brumma, jag svär.att, hände hvad som helst, skall aldrig något ondt vederfaras er. Således, bort med alla skrupler och låt oss försöka om ej detta förhatliga Petersburg äfven kan bjuda på tärning, flickor och vin.n Baron, vi äro Hugera i Heidelberg oeh i lerföre säger jag bestämdt: Här blir icke några dårskaper af. d (Forts. följer.)