Aftonbladet – 23 oktober 1860, sida 1

st ER TURE BMS en TK RIO och förtjenar ett: sådant understöd af denali männa meninge: 1, att regeringen omöjligt kun lemna det utan : afseende. i Det har länge varit en egen, företeelse med vår statsbudget, ait, så. snart regeringen. en gång lyckligt och . väl fått uppfördt, ett: anslag såsom ordinarie, detsedermera aldrig varit fröga om, huruvid: 2 de skäl joch , orsaker, som vid tidpunkten för anslagets beviljande gjorde detsamma nödvän digt, fortfarande, varit gällande. Att regeri imgen. ej skulle-verkställa ei: sådan undersökni ng, . hvarigenom möjligtvis icke obetydliga be sparingar på ett håll skulle kunna göras, för ket läggas till:ett annat, detta är klart för hvar pch en, som känner dess afr gjorda motvilja. fi jr besparingar. . Ej, helleanser regeringen n ödigt, att vid. kongl..propositionens afgifva nde angående. statsverkets tillstånd och beh: )f närmare :specificera ie gamla ordinarie an slagen, utan blott de nya och, extraordinarie, hvarigenom uppmärksamheten mindre fäste: ; vid de förra -Å,,andra sidanihbafva rikets ; ständers, revisorer på sednare tider merände. ls så uppfattat sin pligt, att de blott granskat, m de beviljade. janslagen blifvit använda för ;det anvisade ändamålet; men alldeles icke om detta ändamål, fortfarande qvarstode sås om nödvändigt. Det. är tydligt, att. på såd ant sätt åtskilliga! anslag krupit undan — on a man så får uttrycka sig — ständernas uppmärk samhet, hvarigenom besparingar eller en -bätt.xe fördelning .af medlen, som varit möjliga, blifvit.uraktlåtna. Så mycket mera tacksamhet måste man vara br Wahlström skyl dig, hvilken. af.sin: pligt såsöm revisor ansett sig förbunden, att fästa ständernas och allnoänhetens uppmärksamhet vid: det dåliga tillstånd, i hvilket vår flotta, oaktadt de betydliga anslag, som utgå för dess: upprätthållande, befinner sig, och hvilket han till .en .väsendtlig del anser härleda sig derifrån, att så stora summor användas till underhåll af segelfartyg eller andra fartyg, som af den nyare krigföringen äro utdömda såsonn obrukbara. Följden häraf är, att vi för närvarande icke hafva ett enda krigsfartyg, som kan anses fullt lämpligt för nutidens sjökrig. Detta är ett förhållande, som bland sakkunnige länge varit bekant, fastän de flestaystill följd af den brist på politiskt mod, somiamnwiär så vanlig, och till följd af den fördömliga konsideration för regeringen, som hosembetsmär. är rådande, äfven när det gäller fäderneslandets vigtigaste angelägenheter, skytt att öppet och offentligt uttala sig deröfver, -Dex flesta sjöofficerare känna dock ganska väljjatt segelI fartygen, som utgöra flertalet, numera äro odugliga för sjökriget, att våra tvenne med auxiHliärmaskiner försedda ånglinieskepp äro I ganska klena, att.andra ångfartyg hvarken I kunna visa sig för fienden eller utgå i. hårdt I väder, att flera ångkanonslupar äro bygda på ett sätt (jernspant med träbordläggning), som utomlands är utdömdt, att de flesta roddfartygen hafva en mindre god konstruktion, äfvensom att någon-bättre sådan ej kunnatåstadkommas, oaktadt det anslag (42,000 rår, on: vi ej missminna oss), som af sist församlade ständer för försöks verkställande beviljades, j m. m. d. Flottan torde således isitt närvarande skick I vara, oförmögen att möta en fiende, som tillegnat sig de sednaste förbättringarne i afseende på sjökrigsmaterielen. Vårt enda hopp för framtiden är den mindre fregatt. (eller kanhända rättare korvett, hvartill man lär ämna den), till hvilken ständerna vid sistlidne riksdag lemnade anslag, samt den större fregatt, till bvars byggande 24 af hela kostnaden-af nuvarande ständer genom omröstning i förstärkt statsutskott äro beviljade under kommande statsreglering, och hvilken således förmodligen ej blir färdig förrän om 6 år. Vi äro då likväl förmodligen öfverflyglade af Norge, som för närvarande har en. stor ångfregatt och en d:o ångkorvett på stapeln samt en mindre ångfregatt och en .d:0 ångkorvett i sjön. Om man härvid betänker att Norges marinbudget knappast är hälften sålstor som Sverges, hvilken sednare för instundande statsreglering är föreslagen till 3,380,200 rdr, så måste man ovilkorligen komma. till dem slutsatsen, att de medel, som hittills varit anslagna till sjöförsvaret, icke blifvit så ändamålsenligt använda, som ske kunnat. Och månne man gör rätt i att under sådana omständigheter förebrå ständerna den sparsamhet de.iakttaga med afseende på anslagen till landets försvar? Flottans tillstånd hade förmodliger för närverande varit helt annat, om man följt-Rysslands exempel — hvilket nu äfven är följdt af Danmark — som efter österländska krigets slut helt oeh hållet utdömde sin ganska stora linteflotta samt uppgaf hvarje försök till auziliärmaskiners användaude å de gamla segelfartygen, men i stället använde allatillgängliga medel att bygga nya hbalfeller helkraftsångskepp ) hvarföre det äfven redan nu, efter blott fyra ärs förlopp, har en gauska respektabel ångflotta. Motsatsen till detta system, hvilket synes vara förestafvadt af de enklaste insigter i ämnet, bar blifvit iakttagen hos oss, der man icke al-Jenast vid förra riksdagen föreslagit de flesta segellinieskepps s. k. aptering, hvilket likväl lyekligtvis afböjdes af ständerna, utan äfven fortfarande underbållit segelfartygen. Månne icke svenska flottan varit i ett bättre skick, om man kasserat de flesta segelfartygen samt tills vidare blott bibehållit dem, som varit oundgängligen nödvändiga för öfningarnes verkställande innan de nyas falländande, men avvändt de härigenom vunna besparingarne och den ännu brukbara materielen till full;kraftsångfartygs nybyggnad och utrustning? Vi våga påstå, att något sådant varit en skicklig sjöministers uppgift. Men det tycks på sednare tiden hafva blifvit ständernas göra att vara-sjöministrar samt föreslå delämpliga systemerna för sjöförsvaret, Liksom föregående ständer måste afstyra apteringsprincipen, såsom för ett litet land som Svecrge alldeles för dyrbar i förhållande till resultatets. ringbet, så har det blifvit nuvarande ständer förbehållet att fästa hr sjöministerns uppmärksamhet på det olämpliga i attlängre unAK gr fran