Aftonbladet – 22 oktober 1860, sida 2

störa den genom att påtvinga er ett besök; men å andra sidan intresserar mig er lilla dotter alltför mycket, att jag skulle kunna afbålla mig ifrån att göra er ett förslag, nemligen: att jag finge dela mödan med hennes undervisning, och att ni. ville förunna: mig den glädjen att få utbilda hennes ovanliga förstånd och musikaliska anlag. Jag tror mig i båda fallen kunna vara er dotter till icke ringa nytta. Sjelf eger jag en son, hvilken skulle blitva er dotiers kamrat vid undervisningen och lekbroder på de lediga stunderna. Skuldfrid är nu i de år, då bon behöfver ett sällskap, som kan dela hennes barnsliga fröjder, och med hvilket hon kan tala om sina lekar. Vi gamla kunna icke vara för ett så ungt sinne hvad en jemnirig är, och derföre tror jag att umgänget med min son skall vara henne både nyttigt och glidjande. Allt nog, jag önskar öfvertaga denna del af bennes undervisning, som kan innefattas under namn af allmän bildning, samt helt och bället ledningen af hennes musikaliska studier, Ni förvånar er kanske öfver mitt förslag; men jag skall. .mötivera det, genom att söga er hvem jag-är. ; Jag är hvad man kallar en lärd, med eri bokmals alla egenheter. Det vill säga: afsvuren fiende till sällskapslitvet, älskare af ensamheten och mina böcker; dessutom ing tresserad af allt ovanligt, och derföre äfven af er dotter. Min gamla moster sköter mitt hus. Antager ni mitt förslag, skall ett åkdon hvarje eftermiddag afbemta Skuldfrid och föra henne till Junta. Jag afvaktar ert svar. Med aktning Victor Aberney.s Budet återförde följande svar ifrån fru Smidt. Med tacksamhet antages förslaget af Skuldfrids mor. Redan följande eftermiddag stännhade ett litet åkdon vid gårdsgrindarne på Ektorp. Några minuter derefter satt Skuldfrid glad och leende bredvid professorns Anders, som gaf hästarne en klatsch, hvarefter det bar af. tForts. följer )