Aftonbladet – 19 oktober 1860, sida 2

SKULD OCH OSKULD. ) BERÄTTELSE Ar MARIE SOPHIE. SCHWARTZ. Efter ::måltiden, lät professorn inkalla allt husfolket och sade åt. dem, visande, på Tage: Här sen I min son;:Tage Aberney. När moster Sara och Victor blefvo allena, utropade gumman i det hon omfamnade honoNGE 4 Du är, ändå min egen gosse, med ett bjerta,, som en äkta Aberney. Det var vackert och storsint, att upptaga hennes barn och gifva honom ditt namn. Käraste moster, antingen skall man göra allt eller intet. . ot Mot aftonen gjorde. Aberney ett ströftåg ned åt kusten; men ,icke ett af dessa vanliga, utan någon bestämd riktning: . Han tog genaste. vägen till det ställe, der han föregående qväll träffat den lilla flickan: Då han kom fram till platsen, fanu, han henne redan der. , Hon satt på samma sten, som vid deras första sammanträffande, och ropade emot honom: ; Det var snällt att du kom. Jag började to att du icke skulle infinna dig. Då hade jag bestämt gråtit. Du ville således gerna återse mig? Ja, mycket, mycket. Hon hoppade ned af stenen, sprang fram till Aberney, tog bans hand och drog honom till den gröna gräsmattan, som låg utbredd vid bergets fot. Sätt dig här, så skall jag tala om hvarföre jag blifvit ledsen i fall du ej kommit. Aberney kastade sig ned i gräset. Barnet tog plats bredvid honom, och läggande sina händer sammanknäppta öfver havs ena skuldra, återtog hon: När jag återvände hem i går qväll, tänkte jag ända tilldess jag somnade på attiafton ) Se A. B. n:r 237—242, 244 och 245.