Aftonbladet – 19 oktober 1860, sida 2

Junta. Jag satt på berget och sjöng. Han ropade mig att komma ned, hvilket jag gjorde, och så. blefvo vi riktigt goda vänner. Jag bad shonom komma igen i dag och lofvade att sjunga för honom, och det gjorde han äfven. Nu båt han löfvat att hålla af:mig och att vi ofta skola råkas. . Annika, som fiek se att han följde mig; säger att jag gjortnågot ondt och att mamma skall blifva mycket ledsen på mig; men det tror jag icke. Skuldfrid fattade modrens hand, tilläggande: Älskade mamma, du får icke låta Annika stänga in mig här inom trädgårdsstängslet, utan du skall låta mig gå och sjunga mina visor om aftnarna för min väns Jag skall nog vara dess flitigare om dagarne.n Hvad heter din vän ? Det vet jag icke. Men jag vet, det,, mumlade Annika, dock :å lågt, att--hvarken mor: eller dotter hörde vad hön sade. Fru Smidt förblef tyst undet några ögonvlick; derefter klappade hon flickan på hufvudet och sade. helt vänligt: ss 245 jak Du här så liten glädje, mitt stackars bärn, att jag visst icke vill förneka dig den du nu ger. Gå du och sjung dina visor för din nya vän. 4 Nej, frun, det får flickan icke göran, inföll Annika. st : Och hvarföre icke? Fru Smidtsåg på den gamla qvinnan, Egaren till Junta heter Victor Aberney. (Forts. följer.)