Aftonbladet – 18 oktober 1860, sida 2

tänkte han och märkte icke att han högt uttalade dessa tankar, förr än moster Sara ytt-. rade: . Och likväl lemnas de, som äro slägt med henne, åt fattigdomen, då du kunde ............. 2 Mosterl utropade Victor häftigt och reste sig. Hvad är det för tillställningar moster har för sig? Tillställningar kan du roa dig med sjelf, eller kanske du tror att jag ställt till så, att dea der sången blifvt sjungen? Ja, det tror jag. Hvem var det som sjöng? aTroligen något af grannarnes barn. Den saken är för öfrigt alldeles likgiltig, jag kom endast för alt......... ängre hann icke Sara. Aberney reste sig genast och tog med hastiga steg vägen in till sitt rum, hvars dörr han stängde i dubbelt lås. En sådan tjurskalle, muttrade moster Sara. 3 Aftonen ar ovanligt blid. Solen höll på att gömma sig i Auroras .amn, då Aberneys dörr åter öppnades och han trädde ut i salen, tagande vägen till förstugubron. Der fanns icke någon menniska, och glad att slippa sammanträfta med Sara, vandrade Victor öfver gården och genom skogen, ända till dess han kom till stranden. Kommen dit, kastade ban sig ned på gräset, aftog hatten oeh lät! aftonvinden smekand? ila öfver hjessan, under! det han med ögonen följde vattnets rörelse. Foglarme lockade hvarandra och tycktes fröjda sig åt den herrliga aftonen. Aberney låg vid foten af en klippa och alldeles dold af de täta buskarne. Ursin tankfullhet väcktes den lärde mannen af ett prasslande ljud uppe på klippan och några stenar som rullade ned och föllo strast breåvid honom. Innan han hann resa sig upp för att se hvad det var som framkallat dessa rörelser, hördes.en ovanligt stark och klangfull barnröst sjunga