Aftonbladet – 17 oktober 1860, sida 3

att den andra vår ny, men att Wedin vid deras utlemnande skulle ha upplyst att de saknade kontrollstämpel, hvilkenshan ville låta ditsätta -oni destdan lemnades till honom. Vittnet Lock hördes nu ånyo, dervid företeende betys att han besökt presterskapet, men kunde icke, ehuru varnad af ordföranden, berätta något mera om stämplingen af mågister kör. qvists ringar: men, sedan Wedin på åklägarens yrcande fått afträda, uppgaf ett annat tillfälle, dervid falsk stämpling kunde misstänkas: en gång hade Lock: gått flera gånger till stämpelförrättaren för att få en ring stämplad, men då :denne ej träffats hade: Wedin sagt att han just icke behöfde tigga derom, hvarpå han tagit ringen, ett:städ och en hammare samt. gått in i rummet innanför verkståden; hvarifrån Lock hört ett. slag, hvarefter Wedin kommitut igen och ringen färdiggjordes; huruvida W. ditslagit! a?gon stämpel kände vittnetlikväl icke, Genom Lock ville Wedin bevisa att Hedqvist var en lögnare och mot honom illasinnåd person. Lock sade visst att H. brukade ljuga, men uppmanad attomtala någöt exempel derpå befanns det egentligen vara raljerisaker; såsom exempel berättade L., att en söndagsafton i våras, då han hemkommit och Hedqvist varit Hemrha före honom, bade H. sagt: Nu har jag sagt åt We: din att han hålls med pigan; men icke ens detta styrktes vara någon osannin-, lika så litet somdet bestreds af Wedin, fastän han dermed. ville; ehurå svagt, bevisa att Hedävist var en lögnare. -Dennä slingring med vittnena var för att göra Hedqvist jäfvig. Tre andra vittnen hördes äfven mot i Hedqvist. Den från Sundsvall till vittne inkallade -guldsmedsgesällen Lundgren sökte Wedin jäfva, enär han skulle hafva spridt osanna rykten om honom och för öfrigt skulle vara angifvare, äfvensom för det han skulle vara delaktig i den af gesällen Hellström begågna stölden, hvarföre han nu ämnade åtala honöm, då L. hade så ondt i sinnet, något som eljest. icke skulle ha kommit i fråga. Jäfsanmärkningarne .bestredos af åklagaren. . Åklagaren yrkade att få ånyd. höra lärlingen Lindberg, men på ed, emedan han ej var hos Wedin. mantalsskrifven. Efter Lords vå afslogs detta, men gesällen Lundgren fick höras ed; om hans och de dfriga vittnenas jäfaktighet ville rätten lemna utslag i sammanhang med hufvudfråan. 4 Med Lundgrens hörande framkommo i dagen flera tydliga och mot Wedin graverande skäl. En julafton för 3 å 4 år sedan fantagligen samma tillfälle som Wixner omvittnat) hade en färgaregesäll Norån sent på aftonen af Wedin köpt en. guldring, som han gifvit till en flicka, numera i tjenst hös bryggaren Sveasson. Med stämplingen deraf hade tillgått på det förr beskrifna öfliga viset, och det hade skett på verkstaden. Wedin hade vid utförandet af detta arbete yttrat att det icke var rätt handladt, utan nidingsverk, men det oaktadt verkställt saken. Vittnet uppgaf dessutom att Wedin uti en ring, som kunde öppnas, Haft en kontrollstämpel af silfver, hvilken en gång begagnats, ehuru Wedin sagt det vara skada, emedan den var så väl gjord och den dugde endast en gång; denna ring hade Wedin uppgifvit vara köpt efter en gammal guldsmed härstädes, hvarmed han syntes vilja visa att andra guldsmeder ej vore bättre än ban. Lutdgren uppgaf äfven, att Wedin hade8 en sax, Hvari kontroll stämpeln var inslagen nära intill nagelb; denna hade han likväl icke sett Wedin använda. Wedin mindes ej något om stämplingen, uppgaf att en pojke af okynne någon gång skulle vid stämpling hos aflidne rådman Hallström hafya islagit stämpeln i saxen. Den af Lundgren omtalade ring:n hemtades. Flera ringar och ett par skjortknappar företeddes, hvilka dels saknade kontrollstämpel och dels misstänktes vara falskt stämplade och nästan alla voro utan årsbokstaf, hvilken Wedin förklarade sig sällan bruka slå dit; en af ringarne skulle endast vara reparerad hos Wedin, hvarföre det förklarades såsom naturligt att kontrollen saknades, men det gamla stadsmärket stod der ändå. Gesällen Lindström hördes ånyo på Wedins begäran, men någon upplysning om att Hedqvist blandat Wedins guld kunde, såsom den tilltalade trodde; icke erhållas. — För att få inkallade och hörde såsom vittnen guldsmeden Färnqvist i Sundsvall, hvilken för 20 år sedan arbetat hos Wedin, samt guldsmedsgesällen Flodman i Bollnäs begärde åklagaren så långt uppskof som erfordrades för deras inkallande, äfvensom för de nu företedda pjesernas afgång till och återkommande från kontrollverket, hvarjemte han ånyö yrkade Wedins häktande. Efter öfverläggning afkunnade rätten det beslut, a:t så väl med anledning af öfverdirektörsembetets för mynt och kontrollverket skrifvelse, som af hvad som denna dag mot Wedin förekommit fann rätten honom skyldig att genast träda i häkte, hvaremellertid målet uppsköts på ofvan uppgifna grunder till den 24 dennes, då parterna skulle vid laga äfventyr sig infinna. (Hels.)