Aftonbladet – 17 oktober 1860, sida 1

SKULD OCH OSKULD.) BERÄTTELSE AF MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Sex år sednare. I-en leende trakt uti mellersta Sverge låg Särnäs utmärkt vackra lagmansboställe. Året förut hade en ny domare ditflyttat, tillika med sin hustru. Lagmän Enoch Aberney var ovanligt ung för den post han erhållit; men denna snabba befordran hade han vunnit genom sina ovanliga kunskaper, sin stora duglighet och redbarhet, allt egenskaper, hv:lka mer eller mindre utmärka den bildade finnen. Sedan två år var han gift med sin brors enka, Harmen. Första året af deras äktenskap hade de tillbringat i Stockholm, hvarefter Enoch fick domsagan och bosatte sig på Särnäs. Harmen hade i tvenne år varit fnochs maka, han, som hon så uteslutande älskat ifrån barnaåren. Enoch egde nu denna qvinna till hustru, som i sin person förenade allt det höga och ädla han tillbad hos qvinnan. Dessa båda voro således mycketlyckliga? Ja, Enoch var det verkligen; men huru Harmen kände sig, var svårt att bestämma. : Då hon hade Ehoch vid sin sida, glömde hon allt för stundens fröjd; men det var icke denna friska) leende och fridfulla bild af innerlig sällhet, som inre tillfredsställelse föder, utan det var något oroligt och feberaktigt, hvaröfver låg utbredt ett sorgflor. Kärlekens rosiga fröjd var insvept i moln eller ock störd af oroliga och tysta drömmerier. En skugga var kastad öfver Harmens inre verld, hvilken aldrig vek derifrån. AA Så A. B. D:r 237—242.