nånga olikartade delar hafva ett mycket svagt ammanhang i en svag och inskränkt dynasti. Jen nuvarande regenten har försökt att geiom dekreter göra monarkien till en enhet, nen de för hvarandra främmande folkstamvarne sträfva med all makt ifrån hvarandra. illa hafva de dock ett gemensamt intresse: tt få ett alldeles nytt regeringssystem; att fskudda sig den absoluta makten; att få geiom valda fullmäktige sjelfva stifta lagar och vesluta om skatter. Kejsaren och hans: rådrifvare trodde sig kunna stäfja eller afleda len växande missbelåtenheten öfver det oervörda förtrycket, de växande skatterna, den skamliga korruptionen, den tilltagande fattiglomen och de tusentals banden på förvärfsätten, genom att sammankalla och förstärka riksrådet. Men detta förstärkta riksråd, som sanska oförtäckt uttalade landets behof och visade dess förtviflade ställning, har i stället rjutit olja på elden. Missnöjet hade fått en orännpunkt. Riksrådet slutade sina öfverläggningar med att uttala de allmänna önskninsarne om en representativ författning för de särskilda nationaliteterna. Kejsaren upplöste det derefter med förklaring , att han skulle taga sakerna i öfyervägande och besluta hvad han funne nyttigast. Hvar och en begriper att detta icke var egnadt att lugna sinnena. Oron har tvärtom stigit. Förhållandena antaga en allt mera hotande gestalt. Det faller mer och mer i ögonen att det förstärkta riksrådet i Österrike spelat samma roll och frambragt enahanda -verkningar som les. notables i Frankrike, hvilka föregingo 1789 års generalförsamling och derpå följande revolution. Vi sammanföra här nedan spridda drag, visande stämningen och tillståndet de allra sednaste dagarne. I sitt utlåtande öfver budgeten yttrade riksrådets komit: Underbalansen i budgeten kan icke undanrödjas på annat sätt än antingen genom inkomsternas förökande eller ytterligare förminskning af utgifterna. Komiten anser sig ej kunna räkna på statsinkomsternas tillväxt. Den tilltagande fattigdomen hotar desto mera att minska statens inkomstkällor, som en växande allmän missbelåtenhet bidrager att hämma dessa källors flöde, AA andra sidan synes så väl af redogörelserna för budgetens särskilda punkter som af finansministerns underd. utlåtande, att man icke kan hoppas någon väsentlig och jemnvigten återställande förminskning af statsutgifterna genom ytterligare reduktioner inom förvaltningens särskilda grenar eller ens genom en reorganisation af dessa Komiten inlätsig härefter uti en skarp och träftande kritik af förvaltningssystemet; den framhöll lagskipningens formalism och ringa afseende på det inre och väsentliga; den visade huru undervisningsväsendets riktning i allmänhet är stridande mot de olika mationaliteternas intressen och språk; den målade till slut med starka färger den skadliga verkan, som regeringens orfktiga ingripande i alla det offentliga lifvets ärender utöfvar på den allmänna andan. Häraf har kommitv, heter det, att i många riktningar utbildats på en gång en allvarsam missbelåtenhet och en slöhet, hvilka tillsammans utgöra ett betänkligt symptom af vårt tillstånd — denna -missbelåtenhet, som, först uppkommen derigenom att regeringen sjelf lagt allt ansvar på sig, sedan fostrar allt starkare missnöje, och denna slöhet, hvilken just genom sin vis inertie hämmar utvecklingen af nya frön och organer. En ledamot af minoriteten, riksrådet Maager, den som skarpast uttalade denna sidas innersta tanka: att en konstitution .måste gifvas :staten åt hela monarkien, såsom en enhet, har efter riksrådets upplösning haft företräde hos kejsaren, för att personligen utveckla sina åsigter. Han upptog och vederlade alla de skäl, som blifvit anförda mot stiftandet af en författning för österrikiska monarkien, och. sökte visa de fördelar, som deremot skulle härflyta af en sådan. Hans yttrande upptog en hel timmas tid. Från ett håll omtalas att kejsaren härå svarat i vanliga monarkiska ordalag, att han skulle taga saken i moget öfvervägande och afgöra den på det för landet fördelaktigaste sätt. Andra berättelser innehålla deremot att kejsaren icke svarat ett ord, utan blott afskedat riksrådet. — Maager bar blifvit så populär i Wien, att man gifvit ut tre särskilda porträtter af honom: De dåliga finansiella förbållandena äro en rik källa till missnöje. Ingen anser bankens sedelmynt säkert, alla gömma undan det metalliska myntet. Deraf har uppstått stor förlägenhet. Skiljemynt är ytterst sällsynt. bodarne säljes hellre på kredit än mot pappersmynt, och tjenstfolket låter hellre sin lön stå inne än att mottaga den i annat än klingande mynt. I somliga trakter hittade man på att klippa gulden-sedlarne i fyra bitar och sedan begagna dessa som skiljemynt, men mot detta ha vederbörande utfärdat strängt förbud. Det metalliska myntet står i mycket högre kurs; och fåfängt ba auktoriteterna sökt förekomma detta genom att erinra om en år 1850 utfärdad förordning, hvilken stadgar femtio guldens böter för agiotage. Krigstjensten möter ovilja och motstånd. Regeringen har inkallat de permitterade soldaterna, men större delen af de ungerska soldaterna håller sig undan. De permitterade af regementet Franz Karl ha flytt till -Bakonyerskogen. En bataljon jägare, afsänd för att fastaga dem, har ännu icke kommit sig före med att tränga in i tjockaste delen af denna arskog.. Sammalunda har skett i Fänfkirchen och andra trakter. Således blir det nästan omöjligt att göra regementena fulltaliga. Om sinnesstämningen i Ungern skrifves från Pesth: Ni inser väl att man icke i Ungern lelar den naiva entusiasm, hvarmed folket i Wien följt det förstärkta riksrådets förhandingar. Man har här lagt bort alla förhoppningar, åtminstone på en regering, i hvilken Thun, Rechberg, Thierry och kardinal Raucher innehafva de främsta rummen. Vår poitiska verld anser riksrådsöfverläggningarne vara för ett afloppsmedel för attafleda folkets ro och vinna tid. Det enda riksrådet gjort