Aftonbladet – 16 oktober 1860, sida 1

Med anledning af det förslag till kommu nalförfattning, i vissa delar liknande den norska hvilket nyligen förevarit till behandling på svenska riksdagen, yttrar sig norska tidningen Morgenbladet uti en ledande artikel på föls jande sätt: Under de 27 år, som vår närvarande municipaleller kommunalförfattning varit gällande, tro vi, att det blifvit allmänt erkändt här i landet, att densamma visat sig vara mycket nyttig och i hufvudsaken ganska ändamålseniig: Vi kunna derföre icke annat än lyckönska. våra svenska bröder till deras sträfvanden för att få införd en: enkel och ändamålsenlig kommunallag, hvilken så väsendtligt bidrager till att underlätta och påskynda förbättringar och nyttiga inrättningar i kommunerna, och som gör det möjligt för Statsstyrelsen, att öfverflytta omsorgerna för de saker, som närmast lyda under städernas och lanåsorternas beslutanderätt, till dessas egen styrelse och förvaltning, utan att staten såsom sådan eller dess embetsmän betungås dermed. ; Kommunens sjelfstyrelse är en stor och vigtig sak, både uti politiskt och ekonomiskt hänseende. Här i landet håfva vi i det hänseendet gjort de bästa erfarenhetsrön, om saken ses ur allmänlig synpunkt. Vimena härmed icke, att man öfverallt gjort stora och vigtiga framsteg, att man i landets alla träåkter sett de bästa frukter deraf; men vi mena att detta bar varit regeln och att undantagen derifrån bafva varit så mycket mera framstående. Till besparingar utt skattebördorna hafva dock förmanskapen icke kunnatleda; ty inatvgöricke framsteg och förbättringar utan utgifter. Men många missbruk och mycken slentrian. ha blifvit afskaffade och många förbättringar införda, på några ställen stora och dyrbara verk kommit till stånd, och de hafva väckt kommunernas intresse: och deltagande, likasom i det hela taget såväl i städerna som på landsbygden utveeklats en större böjelse för det oftentliga lifvet än som fanns här förut, då folket sjelf icke egenteligen hade någon del i förvaltningen och icke heller var ansvarigt derför. Besörjandet af kommunens angelägenheter är också en skola för, en förberedelse till deltagande i en bögre politisk Vverkningskrets, hvartill de bästa och mestutvecklade krafter erfordras. Om våra stortbing, och isynnerhet af bönderna på desamma har bär i landet aldrig lifvit framställd en så mörk och nedslående skildring, som den vi en föregående dag meddelat ur ett danskt blad, om den danska riksdagen, hvilken vi äfven förut sett blifva beskylld för att visa omogenhet och ringa poli tisk utveckling. Ait den. offentliga verksamheten i hembygderna baft mycket inflytande på våra bönders utveckling, kan svårligen förnekas, under det vårt stortbingslif och våra många förhandlingar i en kammare, hvarest alltsä alla stortbingets krafter komma uti inbördes samverkan, äfven mycket måste bidraga till afslipning och utjaning. Dea svenske bonden är, likasom den nörske, poltiskt vaken, men han beböfver naturligtvis äfven tillälte till utveckling. För detta ändamål är riksdager.s ståndsindelniog föga ändamålsenlig, då bönder blott debattera med bönder, prester med prester, 0. s. v. Deremot skulle man sannolikt der såsom här kunta vänta sig de bästa följder af en god kommunalfö fartning. Då vi förutsätta såsom gifvet, att uti landstinget skulle sitta bönder och herremän vid hvarandras gda, skulle . sannolikt äfven de svenska bönderna erfara, att de icke förlora något eller blifva lidande på att upjtaga andra stånd i rådplägniög och votering med sig. Skulle det svenska bonceståndet derigenom kunna förmås att uppgifva sitt motstånd mot att innevånare på landet utanför kondeståndet linge väljas in uti ståndet till riksdagen, så skulle en stor och väsentlig reform vara vunnen, och måhända väg banad, så att en gång den vidlyftiga och föråldrade fyra-ståndindelningen af riksdagen måtte rymmäå fält: t för mera tidsenliga och beqvämare institutioner. Åtskilliga af rikstdavens mäst måktnifto.