Aftonbladet – 15 oktober 1860, sida 2

honom ligga baklänges på golfvet, och Harmen, mera lik en bildstod än en lefvande varelse, stå lutad öfver honom. Läkare tillkallades, och vid besigtningen af den döde förklarade han, att Casper Aberney aflidit till följd af ett hastigt dödande gift. Återstoden af vinet undersöktes, men befanns icke innehålla något sådant, ej heller de lemningarna, som voro på tallriken efter maten. Glaset, som Casper druckit ur, låg sönderslaget bredvid honom. Nu följde en noggrann undersökning, hvilken utföll sålunda, att ibland de droger, Casper förvarade, syntes att den flaskan, som innehöll blisyra, blifvit öppnad. En tjenarinna berättade, att bon en dag sett frun ställa just den flaskan tillbaka iskåpet. Som ingen menniska varit inne i rummet under måltiden mera än tjenarinnan och Harmen, samt denna sednare iskänkt vinet, hvaraf Casper afled, anställdes en ransakning, hvarvid skenet betydligt föll på Harmen att hafva förgiftat sin man; något som likväl den allmänna rösten fullkomligt frikände henne ifrån. Man visste ju att de båda makarna lefvat gans.a lyckligt tillsammans. En omständighet till gjorde henne mycket misstänkt, och det var, att på den näsduk, hon den dagen begagnat, hade blifvit spildt biåsyra. Ransakniogsrättegången verkade upprörande på alla. Harmen visade likväl derunder ett iugn och en värdighet, som imponerade på sjelfva domaren. Knappast var ransakningen börjad, förrän Enoch, efter fem års frånvaro, helt plötsligt uppträdde i Uleåborg. Genom bref underrättad om broderns ohyggliga slut och den skugga af misstanka, som föll på Harmen, skyndade han för att såsom jurist om möjligt bistå henne. Mötet dem emellan var för bonom i högsta grad smärtsamt. Hela Harmens yttre utvisade buru förhärjad själen var af de bittra lidanden, som drabbat henne. Hon hade blifvit så blek och så aftärd, att hon föreföll såsom en skugga f sig sjelf. Hon var mycket upprörd under deras första samtal; men