Aftonbladet – 15 oktober 1860, sida 2

SKULD OCH OSKULD.) BERÄTTELSE Ar MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Jag åter skall aldrig upphöra att sakna Debora, suckade Aberney. Det är naturligt; ty der ömsesidig kärlek fimnes, der finnes också verklig lycka; men der den saknas, är döden den enda räddning man kan hoppas på Harmen stod orörlig en lång stund, utan att höra något vidare af samtalet. Hon upprepade : Der kärlek saknas, är döden den enda räddare som återstår. Bäst således att dö? Dessa sista ord hade hon, utan att veta det, uttalat nästan högt. Alldeles icke, svarade en vänlig röst, och hon kände ett par härder fatta henne ora lifvet. Det var Victor, som ankommit från Åbo för att under några veckor stanna hemma, Han läste då på graden. Ifrån den dagen blef Harmen orolig och ojemn i sitt sätt. Det var liksom någon svår kamp försiggått i hennes inre. Victor upptäckte snart, under sitt vistande i hemmet, att Harmen led af någon sorg; men var detta då så underligt? Inom loppet af halftannat år hade hon ju förlorat mor och svärmor. Hos Victor uppstod likväl den misstanken, att Harmen icke älskade sin man, utan förtärdes af en hemlig kärlek. En dag, sex veckor efter Victors återkomst till Uleåborg, sutto Aberney och Victor vid middagsbordet hos Hederman, då en af Caspers tjenarinnor kom instörtande till, dem, utropande: Herrn har störtat död från stolen, efter att ha druckit ur ett glas vin. De båda gamla och Victor skyndade öfver gatan och upp till Caspers våning. De funno ) Se å B. nir 237-241.