ning, som förslaget sedernfera hos ständerna indergått, har ådagalagt, att en öch annan bestämmelse deri torde behöfva att något nodifieras, och vi ha också ansett det vara vår pligt, att, i fråga om en organisation af len ofantliga vigt för landet som den ifråsavarande, gifva offentlighet åt de betänkligeter, som insigtsfulla medlemmar af repreentationen haft att mot förslaget andraga. Men lika, uppriktigt som vi önska, aft de sjorda anmärkningarne må i de särskilda dealjbestämmelserna föränleda moget öfvervägda och verkligen riksgagneliga beslut, lika mycket skulle vi beklaga om de skulle förunleda hela förslagets undanskjutande. Envar vet, att, å ena sidan, jordbrukaren benöfver betryggas mot plötsliga och oförutsedda uppsägningar af de låneförsträckningar, som i hans rörelse nedläggas, och att, å den andra, kapitalisten vill hafva sina utlånta medel så Jätt tillgängliga som möjligt. Dessa ömsesidiga behof och anspråk kunna dock icke tillfredsställas utan en medlare, sådan som hypoteksföreningarne, och en sådan medlare blir desto oundgängligare i samma mån som kapitalisten genom tillgången på värdepapper af allehanda slag sättes i tillfälle att hafva sina penningar på samma gång tryggt placerade samt lätt och säkert tillgängliga, när han så önskar, samt följaktligen blir allt mer obenägen att mottaga de svårrealisabla jordhypotekerna. Lika bekant är emellertid, att våra nu befintliga hypoteksföreningar blifvit, genom det sätt, hvarpå de varit administrerade, allt mer oförmögna att uppfylla sin bestämmelse såsom sådana medlare, och att detta inträffat samtidigt med att bankernas depositionsräkningar och utgifningen af flerahanda lätt realisabla: obligationer gjort ihteckningssäkerheters placering förbunden med allt större svårigheter. Såvida icke idkarne af landets vigtigaste näring skola hardt när utestängas från anlitandet af kreditens bistånd, är följaktligen en kraftig och genomgripande åtgärd, sådan som den ifrågasatta bypoteksbanksinrättningen, just nu af största behof påkallad. Bland de anmärkningar, som blifvit gjorda mot det nu föreslagna sättet för dess åvägabringande, är det isynnerhet två, som vi anse vara af grundväsendtlig vigt, och å hvilka vi derföre måste önska att vid beslutens fattande tillbörligt afseende måtte fästas. Den ena är den, som afser det i 5 stadgade absoluta förbud för alla andra föreningar att utgifva amorteringsobligationer, grundade på säkerhet i jord; den andra den, som angår möjligheten för den nya institutionen att genom i S8 9 och 10 medgifven uppoch utlåning på kort tid råka in på samma afvägar som de nuvarande Höreningarne. I afseende å sistnämnde punkt har adeln gjort en modifikation i förslaget, som torde kunna anses betryggande, och vi tro för vår del, att, med en jemkning i båda nyss antydda punkter, förslaget i öfrigt, sådant det nu föreligger, utan någon våda bör kunna 3 f rikets ständer antagas.