Aftonbladet – 15 oktober 1860, sida 2

vid det andra deremot fullkomligt lugn. Det handlade då endast om en noggrann beskrifning på allt hvad som tilldragit sig samma dag Casper dog. Med fullkomlig reda beskref Harmen allt, från det minsta till det största. Enoch antecknade det, derefter talade han vid både sin egen och Harmens far, hvilka intygade, att hon, ifrån början till slutet af sitt äktenskap, varit en i allo god hustru, ettintyg, det allt husfolk äfven gaf henne. Aldrig hade tjenarne hört någon tvist makarna emellan, utan Harmen hade alltid uppfört sig eftergifvet och vänligt emot mannen. Visserligen instämde alla deruti, att hon var mycket tyst och tungsirt. Efter alla dessa spörjsmål och de ihärdigaste förfråghingar bland gossarna och pro: Vvisorerna på apoteket erinrade sig Ivano att samma förmiddagCasper dog, hade h.n varit inne i den aflidneg rum och då på bordet sett ett vinglas. Casper hade hållit en svart flaska i handen, under det han talade med Ivano. Dessa upplysningar gåfvo anledning till nya efterforskningar om hvar det glas blifvit taget, som Casper drack ur. Huspigan förklarade att hon hemtat det ur skänken; men då Enoch sporde, om hon ej den dagen hade burit ut något glas ifrån Caspers rum, upplystes att hon ställt in i skänken ett sådant, som stått på herrns bord, emedan det såg alldelegs rent ut. Nu syntes saken klar. Casper hade begagnat glaset och slagit blåsyra deruti; pigan hade sedan ställt fram detsamma åt honom, och sålunda hade förgiftningen egt rum. ; Om eftermiddagen sedan dessa upplysningar, vid det den dagen hållna ransakningsförhöret, blifvit lemnade och Harmen sålunda blifvit nästan fullkomligt befriad från alla misstankar, satt hon helt allena i sitt hem, då Ivano inträdde till henne: Ursäkta, min fru, sade han på franska, att jag stör er; men jag kommer för att säga er farväl. Ett bref från min beskyddare kallar migfgenast till Petersburg.! Harmen jt svarade några allmänna fraser.