Aftonbladet – 15 oktober 1860, sida 1

anletes svett. Och resultaterna? Ja, att något blifvit uträttadt, att en och annan fråga erhållit en tillfredsställande lösning eller åtminstone i: någon :mån närmat sig en sådan, kan man icke, rättvisligen förnekas Det skulle också i sanning stöta på det vidunderliga, om till -.och med-en representation sådan .som vår skulle kunna göra sig alldeles döf :och blind förallatidens fordringar, om den: skulle användavett års tid blott för upps görandet af en stasbudget för vårttarfliga länd och-kunna lemna å sido alla de reformfrågor, som. stå: på! dagordningen coch fill en stor,del äro fullständigt. förberedda, Men fråga är, huruvida det, som verkligen blifvit ernådt och hvaråt vi snart skola egna en särskild ötversigt, står i något förhållande till den tid, de krafter och den möday som derpå. blifvit använda, och till. de förarbeten till förbättringar inom. särskilda samhällsområden, som redan föreligga. Vitro icke, att:ens de vänner af framåtskridandet,; som vid riksdagens början reducerade sina förväntningar till. ett. minimum, men som ändock föreställde sig att den nyaste tidens lärdomar och. erfarenhet icke skulle bli utan all frukt i politiskt hänseende, skolaifinna sig särdeles uppbyggda af det nu tilländagående riksdagsarbetet isin.shelhet. Denna riksdag har — och det;-skulle möjligen kunna bli det vigtigaste resultatet — så klart som möjligt ådagalagt, att ett representativt system i vårt. land är en absolut omöjlighet, så länge det nuvarande representationssättet finnes och att ett nationellt lif icke kan uppblomstra, en allmän anda i,djupare och mera omfattande. mening icke utveckla sig, förrän vårt land lyckligen blifvit frigjordt från de fyra stånd, som .nu mera klart än någonsin visa sig utgöra och medföra vårt obestånd. Man behöfver blott. aldrig så litet frigöra sig från ståndsandans förblindande inflytelse, för att vid betraktande på nära håll af en riksdag, sådan som den nu tilländalöpande, finna, att det icke -kan-gå på detta sätt länge, åtminstone såframt vi i någon mån skola häfda vår : plats såsom en,fri nation bland Europas öfriga folk och vid sidan af våra stamförvandter. Den, som sett, huru mycken intelligens, möda och kostnad under ett sådant riksdagsår blifvit fruktlöst förspillda, huru: klassintressen och enskilda intressen lyckats sönderslita äfven de mest maktpåliggande frågor, huru efter mycket fåfängt arbete och fåfänga debatter ett antal af de vigtigaste ärenden blifvit afgjorda med 60 röster mot 59 i. det förstärkta statsutskottet, fullkomligt oberoende at all.sann parlamentarisk utveckling och inverkan — han skall visst icke känna sig mycket böjd att lofva ; och prisa våra höglofliga. Och har man dertill varit i tillfälle att under riksdagsdramat något litet blicka bakom kulisserna, har man sett, buru understundora de bästa och allmännyttigaste förslag blifvit helt enkelt undanskjutna åt glömskan. eller förkastade, eller stympade, sönderslitna och bortfuskade, ofta till följd af enskild indolens, enskild motvilja, enskildta intressen och. tillfälliga spekulationer; har man sett, huru förderfigt ståndsandan gjort sig gällande äfven i de stånd, som pläga kallas de folkvalda; buru den förlamande inverkat på de mera framstående representanterna, så att man väl haft åtskilliga nitiska och oförtrutna ståndsmedlemmar, arbetsamma och påpassliga utskottsledamöter, men deremot saknat politiska män, verkliga ledare; huru sjelfva partibildningen icke grundat sig på klara politiska principer och syften, utan alltför mycket. burit kotteristämpeln, och huru till följd deraf vinnandet och bibehållandet af en majoritet varit det egentliga målet, i stället för endast medlet att uppnå ett annat, verkligt klart medvetet och bestämdt utstakadt politiskt syftemål; — har man, som sagdt, sett och erfarit detta, då finner man att skådespelet i sin helhet, oaåktadt alla inströdda intermezzos af komedioch farcenatur, dock. är af öfvervägande bedröflig art. Och det är detta skådespel, som man alltjemt skall se ånyo uppföras, endast med:de modifikationer, som åvägabringas genom någon tillfällig uppbrusning eller genom en starkare spänning al vissa intressen, eller genom det vanskliga inflytandet af -en , eller annan framstående person. Och vid sidansafidenna representation står nationen, betraktande densamma med likgiltighet eller med en slapp ovilja. Ståndssplits tringen sträcker sin förderfliga inverkan till alla offentliga lifsyttringar, och hela det stora antal af intelligenta, fördomsfria: och politiskt tänkande menniskor, för hvilka det blifvit en stående trosartikel, att det närvarande tillståndet är oefterrättligt, lägga med stum resignation armarne i, kors och synas vänta på någon omedelbar hjelp från himlen, glömmande den sunda satsen: hjelp dig sjelf, och Gud skall hjelpa dig! Det är väl bekant, att ingen korporation vill reformera sig sjelf, och denna riksdag har blott ytterligare bestyrkt den öfvertygelsen, att ett initiativ till en representationsreform aldrig kommer att tagas af våra ständer. Man borde visserligen kunna antaga, att regeringen ej skulle finna det närvarande tillståndet vara särdeles glädjande, att den skulle fatta sanningen af den gamla satsen: Enighet gör styrka och derföre anse den fördelen, att kunna. stödja sig på en verklig hationalrepresentation och på en genom enighet stark nation, längt öfverväga de lättade utvägar till genomdrifvande af en och annan anslagsfordran, som ligga uti, vår nuvarande representations oformliga sammansättning, uti splittringen, utskottslotteriet o. 8 Vv. Dettorde dock åtminstone. tillsvidare vara ringa utsigt, för handen, att regeringen på allvar griper sig an med de stora politiska frågörna; ett af de mäktigaste bindren i. detta hänseende ligger redan i den blandaing af maklighet och småaktighet, som tycker sig ha mer än hog att skaffa med de löpande bestyren och sågerna skjuter undan åt efterkommande hvad som skulle göra ; mera. besvär och taga i anspråk