Aftonbladet – 12 oktober 1860, sida 3

nog lyckliga att få vara närvarande dervid samt från den punkt, som har bästa utsigten, åse hela katastrofen. Säkert är emellertid, att om van begifver sig åstad ett se Blondin, kan man ej, från det han börjar sin vandring, taga ögonen ifrån honom, förr än ban åter står säker på land, såframt man ej tillsluter dem af fasa. Det ställe, der linan spännes öfver fallet, ligger ungefär en fjerdedel; eng. mil n:danför bängbron öfver de nedra forssarne och omkring två mil nedanför fal!ten. För att göra Blondin rättvisa, är hans skicklighet så stor, att han lika väl. kunde spänna sin lina längs kanten af sjelfva fallen, men på detta ställe finnes det icke å någondera sidan någon punkt att fästa den i. Men hela vattenmassan i Niagara skulle ej kunna göra hans undergång mera säker och ound: viklig, än den blefve, om han fölle från linan på den plats, der hon nu är spänd. Hon är spänd mellan två af de brantaste klipporna, omkring 230 fot frän det ställe, der vattenmassorna forsa och brusa upp och ned i väldiga vågor med en fart af omkring 20 eng. mil i timman. Att se honom våga sig ut på detta tunna tåg och midt på detsamma slå knilerbyttor, stå på hufvudet eller hänga sig på händerna och svänga sig baklänges omkring linan såsom ett spinnrockshjul, är nästan outhärdligt för den, som har retliga nerver; men 1 lördags, efter det han på detta sätt i 20 minuter kommit båret att resa sig på allas bufvuden, erbjöd han sig att bära en karl på ryggen öfver fallet. Blott och bart kraftprofvet att bära en karl en half engelsk mil är ej någon obetydlighet, men då man skall tillryggalägga denna balfva mil på en lina, som är spänd på en ofantlig höjd ofvan de brusande strömhvirflarna,, der en falsk rörelse, en darrning i en enda nerv, ett ögonblicks stormil skulle störta båda i en ögonblicklig och förfärlig död, injagar företaget ev så dödlig ångest, att ej många kunna förmå sig att bevittna det, och de, som stanna qvar. stå der rysande, darrande och tysta, tillsdess det förfärliga vågstycket är lyckligt och väl öfverståndet. Blondin tog saken temligen kallt. och då prinsen enträget afrådde honom från att göra försöket, invände han, att vågstycket vore mycket mindre farligt, än det föreföll åskådarne, samt att som han öfverallt tillkännagifvit, att han skulle utföra det innan han slutade sina konstproduktioner före vintern, ansåge han sig förbunden att utföra det. Han tog alltså af sig sin indianchefshufvudbonad och sin tröja samt lade två starka remmar i kurs öfver sina breda, muskulösa skuld:or; hvardera remmen var försedd med en platt jernkrok, som hvilade mot: hans höfter, ty derpå skulle hans oförvägne följeslagare stödja sina ben. Caleourt hette den person, som skulle bäras, och oberäknadt sin kallblodighet och förtroende för Blondin, var han tillräckgt skicklig i lindansning, för att kunna stå för sig sjelf på linan, då Blondin behöfde hvila sig. Alla förberedelserna voro snart gjorda. Blondin stod stadigt på linan, och Caleourt fattade honom om halsen, lade långsamt och varligt först det ena, sedan det andra benet i jernkroken, och lät sina lemmar hänga så lediga som möjligt, och så började vandringen. Naturligtvis förmår ingen kraft spänna en lina, som är en half engelsk mil lång, fullkomligt stram. Hon sluttar derföre brant nedåt på båda sidorna från de bergspetsar, vid hvilka hon är fästad. Detta gjorde att företaget såg dubbelt farligt ut, ty det föreföll omöjligt att Blondin, då: han med långsamma, försigtiga, darrande steg gick utföre den brant sluttande linan, med kroppen tilibakalutad för att hålla jemvigten, skulle gunna undgå att halka och krossas i stycken på de djupt nedanför liggande klipporna. Men ban vandrade långsamt utföre, och på ungefär fem minuter hann han till midten af linan och stannade der, medan Calcourt varsamt lyfte benen ur jernkrokarne och. ställde sig på linan, för att låta Blondin hvila. Calcourts försök att åter komma upp på Blondins rygg voro förfärliga att åse. Två gånger misslyckades det för honom att lyfta upp benen i krokarne, och Blondin vacklade betydligt unler Calcourts bemödanden att sätta sig upp. Sutligen satt dock Blondins otörvägne följeslagare åter på hans rygg, vandringen fortsattes, och efter ytterligare tre dylika rastningar uppnådde de andra sidan i säkerhet. Hela vandringen upptog en fjerdedels timma. Nu förde Blondin det lika: svåra konststycket ait gå tillbaka på linan på ungefär tre fot h ga styltor, och detta gjorde han hastigt och ned synbar lätthet. Prinsen af Wals:for nu pi ångfartyget Maid of the Mist fram till foten at vattenfallen. Må man föreställa sig 170 fot höga klippor på tre sidor, öfver hvilka en vattenmassa, 50. gånger större än Themsen vid London-bridge, störtar ner i minuten, så får man något begrepp om hvad dessa fall äro. Tilt Bedaktionen af Aftor-bladet. Anhälles om införande i Aftonbladet af ne