Aftonbladet – 12 oktober 1860, sida 2

verraskad han skall blifva att träffa Harmen. När jag råkade honom i går afton, då jag följde Edith till svägerskan, sade jag hvarken åt Enoch eller Sara att Harmen var med, Jag ville. surprinera dem i dag, då vi skulle träffas bär. De togo nu vägen till Djurgårdsteatern, der de gingo in. Knappt hade de intagit sina platser förr än en ung man, med vackra, ädla och intelligenta anletsdrag, åtföljd af ett äldre fruntimmer, trädde in. Hans ögon föllo genast på Aberney, Edith och Harmen. Hans öfverraskning, vid åsynen af den sednare, var så stor, att han stannade rörlig innanför dörren, och Gud allena vet huru länge:han blifvit stående så, om ej faster Sara tvungit honom att följa sig till platserna de hade bredvid de resande. Harmen hade genast bemärkt Enoch, och hennes sinnesrörelse var ännu häftigare än hans. En: lycka var det för bevarandet af hennes hemlighet, att Edith och Aberney äfven sett åt dörren, och att deras uppmärksamhet var fästad på de inträdande; eljest hade : Edith lätt kunnat komma under fund med Harmens egentliga lidande. Nu hann hon någorlunda hemta sig, innan Ediths ögon riktades på henne. Aberney helsade på svägerskan och sonen, hvarefter turen kom till Harmen. Faster Sara log och myste på munnen, hviskade några innerligt vänliga ord till brorsdottern och satte sig bredvid svåger Aber;l ey. Hvilken glädje, Harmen, att än en gång å återse dig, yttrade Enoch med osäker röst och tog plats bredvid henne. Det är bra länge sedan vi råkadesp, stammade Harmen och lade sin händ ihans. Mer fter en lätt handtryckniog, släppte han henres och började sedan med mycket intresse fråga fter Casper och de hemmavarande. Under tverme veckors tid var Harmen dagigen tillsammans med Enoch; men icke en lick eller ens en darrning i rösten antydde utt. någoteaf, den fordna-böjelsen för henne anns gqvar, Detta Enochs uppförande fram