Aftonbladet – 11 oktober 1860, sida 3

ning af fadren, som sagt honom att han vid sådana tillfällen skulle föregifva:i.skolan;rdet, hanvaritsjuk. F-:sanning, Hyggliga lärdomar?af en-farl.För ungefär 14dagar sedan hade han inlogerat sig jemte-Carl Albert uti magasinet, dit Gottfried: Olsson vida ett tillfälle visat honom vägen; hvarförutan en äldre gosse, som kallades Katta Liljerström, kände til stället, enär! denne, långt före Johan, varit der på besök för att plundra sockerlådorna. Sedan då på bästa sätt inrättat sig i sin nya bostad, men emellanåt om dagarne gått ut. och tiggt sig-till bröd, kött och andra matvaror, hade de den 2.denneg uti en vrå uppsatt en eldstad af-lösa tegelstenar, hvarpå Albert uppgjort eld, för att värma sina fötter.-Påföljande dagen på eftermiddagen hade: kokats kött, tillagadt med socker, som tagits utur en kista på stället, till hvilken kokning begagnats em gammal bleckform, som hittats på vinden uti:samma hus. Emellertid hade röken bemärkts, och någon stund derefter hade flera karlar inkommit uti magasinet, der tobaksfat och sockerkistor förvarades, då pöjkarne hört dessa personer sinsemellan tala om att eld måtte ha utbrutit, hvarvid; eldstaden slutligen upptäcktes. Detta besök kom så -oförväntadt, att pojkarne knappt hunno krypa; längre in uti magaginet och der gömma sig bland sockerkistorna; men måste lemna i sicket sitt matförråd och Johan en väst samt ett par. byxor och Albert en tröja..; Här lågo,de stilla tills-magasinet stängdes; men -förnummo straxt derpå vill sin ej ringa häpnad, att deras ingång till magasinet under dörren tillspikades med:ett-bräde; hvarigenom de voro fångade likasom råttan i fällan. Frampå: aftonen försöktes derför :att genom. ett;, hål på muren inkomma uti det bredvidliggande magasioct, för att om möjligt derifrån: komma i frihet, vilket till en början utföll sålunda, att Albert, som ;xröp först genom hålet, stupade på hufvudet ned mellan några bomullsbalar, deraf rummet var nastan fullt; men för. Johan, hvilken var försigtigare, giok det bättre, enär han anträdde: färden -med benen förut. Väl inkomna, trefvade de i mörkret på alla fyra omkring på bomullsbalarne, för att taga lokalen 1 betraktande; men härunder fick Johan, till bådas ej rivga förskräckelse, tag uti en bar fot, som befanns illhöra en karl, hvilken låg i djup sömn. Förfärade häröfver, skyndade de långt bort uti magasinet, der kropo ned mellan några balar, för att ej:blifva upptäckta af den okände: kamraten. Långtinpånatien hördes, denne emellanåt tala helt högt, likasom vid en avnan person, men hvilket förmodligem var i sömnen. Slutligen somnade pojkarne: Frampå morgonen, när de vakpade, var äfven den okände, som hade en blå rock utbredd öfver sig, vaken -och.hade bemärkt att han ej var ensam; ty då. dörren till detta magasin någon stund derefter :upplästes, till sade han dem att ligga tysta och stilla, i annat fall skulle de blifva upptäckta. Denna tillsägelse tycktes ock till alla delar ha hlifvit efterkommnn; ty sedan fiera personer inkommit med lgktor och en riktig; razzia blifvit anställd efter objudna gäster, påträffades pojkarne slutligen sålunda, att man jck fatt uti benen på dem; men de förblefvo dock orörliga och tysta tills de blifvit lramdragna, måhända af fruktan för den osyaliga gästen. Medan undersökningen pågick, påstår Johan att de sökande flera gånger passerade öfver det ställe, der den obekante låg gömd djupt ned mellar några balar. Fastän man sedermera tömt magasinet, har denne dock ej kusnöt antr ffas, hvadan han antingen måtte ha undkommit på någon hitintills obekant väg, eller ock är pojkarnes berättelse om mannens tillvaro endikt, måhända. en dröm under sednaste natten; ty att han ånnw skulle hålla sig dold uti magasinet bland sockerki-storna, är väl föga troligt; men såsom bevis på; att: karlar äfven gästat på detta ställe, om ock ej under pojkarnes vistande der, må nämnas, att sedan påträffats uti ena magasinet ett par blå karlbyxor. — Roligt var att höra Johan berätta, när Katta Liljerström och dennes syskon jemte kamrater inkommit i magasinet, då de skuttat på alla fyra öfver fat och kistor, för att fylla mössorna med socker; hvilket vanligen skedde efter slu ad skolgång. Carl Albert Nilsson, en barfotad pyssling, instämde i det hufvudsakhga om vistandet i magasinet med sin kollega, vidhållan e såsom denne historien om den obekante, påstående att han måste finnas uti nåkot af magasinen. Han ginge äfven i folkskolan, men tyckes hafva tillbragt sin mesta tid med. att drifva omkring sysslolös och för att tisga: Gottfried Olsson, jemväl saknande skoplagg, erkände att han några gåaoger varit i magasinet och der Kvipit socker, deraf han äfven tagit med sig hem till modren, hvilken således ej skulle vara obekant med ojkens tjufstreck; men han förnekade att hafva vit Nilssönerna vägen till magasinet, derpå en gosse d namn Axel Lif skulle hagifvit honom anvisning, hvilket allt tyckes utvisa att det varit ett helt säplskap af både stora och små som, gästat på detta ställe. Äfven han bevistade folkskolan, men hade slagit sig på tiggeri, hvarigenom han strukit omkring sysslolös och kommit på afvägar. Poliskammaren förordnade att Johan och Carl Nilsen samt Gottfried Olsson skulle öfserlemnas till fattigvården, för att med dem behörigen förfara. Med bifall till åklagarens begäran anstår undersökningen på åtta dagar, för åtskilliga personers inkallande och ytterligare upplysningars vinnande: