Aftonbladet – 11 oktober 1860, sida 2

När Harmen af fysiska eller moraliska marter kastade sig af och an på sitt läger, var det endast Ediths sång som lugnade henne: Efter zex veckor var hon ändtligen på bättringsvägen och kunde ligga klädd, men ville fortfarande icke hafva någon annan hos sig än Edith. Det var liksom systern efter hennes sjukdom blifvit oumbärlig för den stolta och nyckfulla Harmen, hon, som i barnåren icke fördrog Edith och som under de år de varit skilda nästan aldrig krifvit henne till. Låg det deruti att Edith var hennes förtrogna? Nej. Harmen egde icke någon sådan och ville ej bafva någon. Oaktadt modran med en exempellös öfverdrift älskat detta sitt barn, hade denna kärlek likväl aldrig varit af den art att förmå -uppväcka dotterns förtroende. Det omby:liga, partiska och ofördragsamma, som låg i fru Hedermans karakter, var icke.egnadt att ingifva hvarken aktning eller tillit. Harmen höll af modren,, derföre att bon var den enda som i barndomen älskat henne; men denna tillgifvenhet utgick ifrån ren egoism, utan att föda något behof af modrens råd, eller längtan efter ett tröstens ord från hennes läppar i lifvets bittra ögonblick. Nej, Harmen hade ieke någon önskan att orda hvarken om sina känslor eller lidanden med en mor, den hor betraktade oförmögen att i detta fall förstå henne. Derjeiete egde Harmen cn af dessa dunkla och förbeibällsamma karakterer, som likna mörkret; man vet aldrig hvad det döljer, men man har alltitl skäl att frukta detsamma, Orsaken, hvarföre Harmen föredrog Editbs sällskap och endagt trifdes med henne var helt enkelt den, att systern under det sista Året varit dagligen aillsammans med Enoch, som i Stockholm bodde hos faster Sara. Detta bade till följd att Edith brukade tala om kusinen. Hon beskref buru ban tillbringade iftnarne, hvilka nöjes! och hvilka sysselsättningar Enoch hade, uru god, rättänkande och ovanlig han var ic. Harmen lyssnade uppmärksamt på hverje ord, liksom rädd att f.rlora ett enda af dem, Ofta förmådde hon Edith att berätta om sanna sak flera gånger,