Aftonbladet – 10 oktober 1860, sida 3

Eronans gevär och vapenöfningarne i skolorna. Vi fäste nyligen allmänhetens uppmärksamhet vid den omständigheten, att å de gevär, som af regeringen : till de högre läroverken aflåtas; mot en lösen af 5 rdr rmt stycket (om vi ej .missminna oss), de låsdelar, som för eldens afgifvande äro nödvändiga, varit borttagna. Erkännande riktigheten af denna uppgift, har hr C. Nordensvan — om i egenskap aft. f. generalfälttygmästare eller som enskild person får man ej veta — förklarat orsaken härtill vara den, att man velat förekomma gevärens begagnande till skjutning, såsom i anseende till deras utslitna tillstånd möjligtvis farligt; deremot voro de apterade till bajonettfäktning. Till en början må erinras, att: bär ingalunda blott är frågan om bajonettfäktning, utan om ezercis i skolorna, såsom en id, hvilken af. pationen med allt mera: ifver omfattas. Af exercis är åter laddningen onekligen den vigtigaste delen, och äro gevären till öfning bäri obrukbara, så motsvaras i intet hänseende ändamålet med deras inköpande. Detta torde vara klart utan vidare bevis. Nägon målskjutning med dessa gevär har ej blifvit ifrågasatt, då denna del af folkuppfostran impligast torde befrämjas genom skyttegillena. ; Vore regeringen för öfrigt vän af exercisen Å i skolorna, så utlemnade den. icke allenast till öfning. fullt. dugliga gevär,. utan gjorde äfven detta kostnadsfritt (oberäknadttransporten åtminstone), då gevären i alla fall ej till anhat .kunua användas. Att, som nu sker, taga betaldt af läroverk, som af staten under bållas, synes vara detsamma som att taga in med ena handen hvad man med den andra gifvit ut. Man vet huru vigtigt regeringens understöd, hittills åtminstone,.hos oss. varit vid alla större företag. Detta torde regeringen. sjelf bäst känna och erkänna. Der detta understöd uteblifver vid ett nytt sträfvande framåt, måste man derföre antaga att regeringen ettdera med likgiltighet eller ock med mindre blida ögon ser detsamma. Huru lätt hade det ej, med afseende på ifrågavarande id; annars varit att föreslå t. ex. ett litet anslags anskaffande till aflöning tör inHelt befäl, som vissa tider på året exercerade skolungdomen? Eller i afseende på skyttegillena ett dylikt anslag till prisbelöningars uppköpande? Regeringen hade då följt med sin tid samt bragt ordning och enhet i ett sträfvande, som nu sker temligen oregelbundet. Att något i denna riktning ej längesedan skett, synes så mycket mera obegripligt, som genom ungdomens förberedande och frivilliga öfning i exercis och målskjutning beväringsmötena skulle blifva i helt annan mån fruktbringande in hittills, då man måst egna större delen af iden åt de preliminära öfningarne.