Aftonbladet – 10 oktober 1860, sida 3

en het session, och jag menar, att man ha något skäl för denna förutsättning, Under: allt detta är EI: M: konungen vid det briljantaste lynne: Han har i den sista veckan flera gånger besökt hufvudstaden och nästan gjort sig bemärkt. genom. sitt. trefliga och älskvärda: sätt. att vara, detta sednast i frimurarelogen i förgårs. I morgon är födelsedagen, hvilken denna gång lärer blifva illustrerad genom en större utdelning, än vanligt, af ordnar och titlar. Ordensdekorationerna på lager? hafva icke räckt till, och hofjuvcleraren har måst sätta allt annat till sido, både broscher, armband och berlocker, för att till denna dag utföra en extra beställning af tre kommendörskraschaner och några och fyratio riddarestjernor; titlar komma att falla på folk, som man minst af allt skulle anat. Om söndag står det stora kalaset för H. M:ts skånska husarer. Jag hastar att beriktiga min förra uppgift, detta. angående, derhän, att det icke är hela officerskåren, som är inbjuden, utan blott ett par:af hvarje grad. men detta ända ner till — fanjunkarne. Detta sednare är en attention, som på ett vackert sätt karakteriserar den folklige? monarken i en demokratisk stat. H. M. har för sina skånska gäster på förhand låtit arrangera om rum på hufvudstadens förnämsta hotell, och det skall blifva visadt dem all möjlig uppmärksamhet, alla samlingar och mus6er skola stå särskildt öppna för dem, o. s. v. Sjelfva banketten eger rum ute på Skodsborg; man är der mera för sig sjelf i glädjen och villan. Köpenhamnarne äro i sjunde himlen. Vi få åter med allra första en konstberidaretrupp och med denna hvem annan än — den gudomliga, den herrliga, den romaneska Kätchen Renz, denna den högre manegens strålande få, ryktbarare än alla onkelns sextio hästar tillsammanstagna! Kätchen Renz-Godfroy lefvel Onkeln åt skogen! Hufvudstadens alla konstträdgårdsmästare hafva redan erhållit enorma beställningar af buketter i nutidens finaste smak, och artikeln; glacghandskar har plötsligen stigit på marknaden med 23 procent. Alla, hvilka icke svärma mest och lifligast för. konstberideriet, gå omkring och fråga hvarandra ängsligt, om icke fru Heiberg ännu sörjt utv. Hvilken fråga! Och hvilken indiskretion! Det påstås att den kongl.: teaterns direktion verkligen sjelf tycker att denna sorgetid blir för lång, och jag har hört väl underrättade personer försäkra, att i nästa månad måste fru Heiberg åter kunna motses. Nåväl! den kongl. teatern behöfver henne, detta kan förstås; det är hvad man kallar: et föleligt Savn — kort och godt, vi få då måhända fru Heiberg och Kätchen Renz på en gång. Tills vidare ha vi Garibaldi. Jag menar en liten så kallad ång-omnibus med detta namn, som hlifvit satt i fart på någon af våra kanaler för att fortskaffa passagerare vattenvägen mellan vissa temligen aflägsna delar af staden. : Besynnerligt nog är det först nu man härstädes tagit i bruk dessa små. snabbgående ångbåtar, hvilka annorstädes varit för mycket längesedan allmänt begagnade, och detta har sålunda blifvit en bändelse och någonting ytterst pikant för Köpenhamnspubliken. Det är till en början tvenne dylika små ångare som blifvit satta i turer; de äro oupphörligt proppfulla, men en tio gånger så stor folkmassa fyller beständigt de käer och broar, hvarifrån man kan beskåda dessa underverk. Har ni inte sett Garibaldi?s Nej. Inte sett Garibaldi? O, det är någonting makalöst! Det går, kan ni tro, för honom! Huj, hvilken fart! Hvilken lifiighet! Hvilken sann gåpåarelo Hvar är han. au vid pass? Vid Gaöta? För fan! vid — Knippelsbro, antager jag, S. Eronans gevär och vapenöfningarne i skolorna. Vi fäste nyligen allmänhetens uppmärksambet vid den omständigheten, att å de gevär, som af regeringen: till de högre läroverken aflåtas; mot en lösen af 5 rdr rmt stycket