Aftonbladet – 10 oktober 1860, sida 3

Rättegångsoch Polissaker, Det Helsingborgska bankmälat. (Forts. från måndagsbladet.; Härtill svarar käranden att någ:n annan icke uppnanat honom till den åtgärdshan nu. vidtagit, och örut var han vid det sinnelaget att skänka bort pen vingarne, men shar sedermera bt vid ett annat, ch vill nu på intet. visiafstå från sina stämtings våståenden. Svaranden s sig väl häfva hafu nå: racfrågör att ställs tll Valhörda vittnet lir härads: vöfdingen Aberg; men som hr häradshöfdingen nu cke var tilistädes, så måste han derifrån afstå och nlemnade, för att nä: mare belysa sin vid förra rätegångstilifället gjorda uppgifter, detta skriftliga: Til-vällofige rådhusrätten i Helsingborg! I anledning af den framställning, käranden Peter Persson vid förra .rättegångstillfället gjorde i målet :melian honom och mig till vittnet hr häradshöfdinen Åberg, dels att detsamma måtte yttra sig öfver ans redbarhet och dels om han hade sig bekant nåson felräkning i penningeväg från min sida, anser ag mig icke töra underlåta att anföra följande: 1:o Emedan jag ansåg att kärandens fråga till zittnet, om. det hade sig bekant någon felräkning rån min sida, åsyftade den af mig vid förra rättesångstillfället uppgifna. käranden bekantblifna missäkvingen vid emottegningen för ett par år sedan af tt penoningebelopp. utaf handelsfirman vJoh:sjHailbergs, ene representant, hrkonsul A. Hallberg, vill: for jag att vittnet öfverlemnade frågans besvarande till mig. Och får jag nu, sedan jag hunnit närmäre erinra mig förhållanset härvid, vidare uppl ant umman, som utgjorde omkring 3000 rår, bestående hufvudsakligen i mindre sedlar, var afdelad i bundsar, som inneböllo såväl 100.rdr bko. som. 100 rdr gds ömsom, och att felräkningen legat deri, atttvå vundtar-100 rdr rgås blifvit antagna för 100-rdr ko hvardera. Vid penningarnes genomräknande för andra gångeh (vanhgtvis: genomräknar jag pennbint sarnextvenne gånger), just medan hr konsul Ballbörg iemnade kontoret, hvarest br redaktör Borg under siden inkom, insåg jag misstaget, hvilket jag då efser slutåd omräkning omnämnde för hr Borg, som jag hört vid förra rättegångstillfället erbjudit sig ietsamma vitsorda. Dessa bristande 100 rdr rgds vlefyo mig godtgjorda; och i sammanhang härmed ansåg jag mig icke böra underlåta att ihför rätter omnämna ett motsatt förhållande, då bemälte hr konsul Hallberg: helt nyligen (den 28 sist) April) till Insättning i banken inlemnat 3700 rdr i stället för hvad ban uppgaf skulle vara 3600rdr, och blef detta honom obekanta öfverskott af 100 rdr till honom opåmindt vid tillfället aftemnadt. Jag Vill minnas att jag äfven — allt i anl-dning af den utaf käran den framställda frågan om felråkningen, och deraf ljande förklaring från min sida — uppgaf derjemte öljandö, allenast under inbevarande år förekomna fall, då — blott af i staden boe de personer — penningar aflemnats i banken (attingen i kuverter upp: sända eller ock personligen afiemnade) med högre velopp än som uppgifvits, men bvilka öfverskjuiande selopp, genast opämindt blifvit, äterlemnade, nemli .en: hr bavdelsman P. Olsson in emnade-för mycket 1000 rdr, hyarå han erhöll insättningsqvittö, hr:hä-adshöfdingen O. CO. Wäåblin d:o d:o 100 rdr, hr konsul Carl Fiyborg d:o d:o 50 rår, hr tolagskamrer F. Mäller:d:o d:o 25 rår.