Aftonbladet – 10 oktober 1860, sida 2

allt onödigt ordsvall; Du vet att jag ej tål dina deklameationer. Hederman gick in : sängkammaren, slående dörren i lås efter sig Den. elaka ungen, hvad har hon nu icke ställt tillp, tänkte Rosa, då hon en stund derefter gick in efter mannen. Hon såg på honom, att han var vid mycket dåligt lynne. och fann derföre bäst att icke göra något som skulle reta honom, utan helt beskedligt begifva sig till hvila. Morgonen derpå; innan. Hederman gick ned på apoteket, sade han åt:sin hustru: Säg till att barnen komma inl Hyad)i. Guds. namn. kommer åt dig, du somaldrig. brukar: bry. dig. om, dem ? Hvilket. icke. hindrar. att-jag, vill blifva åtlydd., svaradö Hederman;barskt: Det är fasligt hvad du har för. en egen ton-i ditt.hem, Först gå år om, som du icke frågar; efter barnen, och under hvilken tid du endast tilltalar. Harmen med en befallande ton; derefter, får du helt plötsligt det infallet at icke. kunna gå. ned på apoteket utan att se dem. Fru Rosa sade detta med en häftighet, som gjorde att orden flögo öfver hennes läppar Stackars qvinna, som alltid trodde att hon borde sätta sig på tvären mot en man, den der ändå tvang henne med maktspråk att 1y da, sedan hon först framkallat en äktenskaplig träta. Så äfven nu. Hederman blef ond. sade ord både bittra och skoningslösa, och resultatet blef, att Rosa på hans i vredeswodet uttalade befallning måste kalla in barnen. Harmen inträdde med en lätt och dansande gång, leende, blomstrande och klädd som en docka. Edith kom efter långsanat, med mulen panna och. skygg blick, iklädd snygga, ehuru ytterst tarfliga kläder, saknande all denna prydlighet och omsorg, hvarmed moderskärleken smyckat den vackra dottern.