Hvad bryr jag mig deromx, svarade Edith med ett flatskratt och skakade påsen. Drag nu och krångla icke, kommenderade Casper. När man är så ful som du, bör man åtminstone vara beskedlig. Nu drog Edith upp banden och sade: Se här är nummern ; men hrilken? Gissa får ni. Hon höll upp den slutna handen, bifogande: Jag skall sjunga en visa för er, medan I vänten. Edith! utropade Harmen och flög upp, alldeles ursinnig af vrede, om du sjunger, så talar jag genast om det för mamma., Åb, det låter du allt bli medan faster är här. Dermed sprang Edith fram till dörren, som skilde salen och hvardagsrummet. Innan någon af de andra barnen visste ordet af, öppnade hon den, och stående på tröskeln till salen sjöng hon med full hals en då mycket allmän folgvisa. I salssoffan hade de båda fruarne slagit sig sed, och framför ett af fönsterna sutto herrarne och spelade bräde. Vid ljudet af barnets klara och vackra stämma vände sig Hederman häftigt om. Det var första gången ban hörde den, och likväl var Edith nio år. Rosa blef blek och sedan purpurröd af harm; bon kastade på dottern en ursinnig blick. Den lilla flickan å sin sida hade riktat ögonen på modren med ett utmanande uttryck. ; RN Harmen gömde ansigtet i händerna och gret ohejdadt. Casper och Enoch sökte trösta henne, under det lilla Vietor med ett äkta tjufpojksleende hviskade till den förtviflade Harmen: ; Det der smakar som salt i surt öga, hi bi bilv Sången tystnad och ljudet af en örfil, den ung Casper rätt eftertryckligt applicerade på Victors öra, utgjorde slutackordet till den