SKULD OCH OSKULD. ) i BERÄTTELSE AF MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Att denna mor illa vårdade detta sitt barn, brydde Helerman sig icke om att gifva akt uppå; och som han med åren hade blifvit en ganska svår äkta ma , saknade Aberney all last att upplysa honom om huru illa Rosa skötte sina moderliga pligter. Hän fruktade att göra förhållavdet makarne emellan ännu ämre. Ett annat medel måste s ledes utfunsdleras, för att få det stackars bainet i cn bättre ställning. Debora och hennes wan hade just beslutat att på något sätt förmå Rosa och Hederman att låta dem taga flickan, då slumpen skulle, genom en i sig sjelf obetydlig omständighet, framkalla en fullkomlig omhvälfning i Ediths lif. Innan vi redogöra för den, måste vi orda ltet om Harmen. E Lika litet gynnad af naturen som Edith tycktes vara, lika frikostigt utrustad var deremot Harmen. Redan såsom barn egde hon ev ovanlig fägring och detta medfödda behag j ulla sina rörelser och hela sitt väsende, som gör barnet, flickan eller qv nnan, den der eger det, till en förtjasande varelse. Med sitt mörklockiga bår, sina stora, strålande ögon och rosenfärgade hy var hon en praktfull knopp, den der en dag lofvade blifva en yppig ros. Liflig, bäftig, passionsfull och herrsklysen till karakteren, skulle detta barn hs en klok och förståndig mor kunnat uppväcka många farbågor, emedan hela hennes frewtida niktoving berväde på don omsorg, bvarmed hön i barnaåren blef uppfostrad, hvilka vanor och exem) Se A. B, nr 237