Aftonbladet – 9 oktober 1860, sida 3

; Rättegånugsoch Polissaker. i — En karl dömd till döden för andra gången. För Kort tid sedan blef en dräng, vid namn Gabrielsson; af rådhusrättens femte afdelning lömd till döden för att han anlagt mordbrand i sämskmakaren Sidvalls egendom vid Smålandsgatan. Utslaget underställdes Svea hofrätts pröfning. Hofrätten återförvisade målet, emedan vittnen i målet blifvit inför rådhusrätten afhörda utan ed. I dag voro dessa vittnen åter inkallade och fingo gå eden samt. ånyo aflägga sina vittnesmål; hvarefter Gabrielsson blef för andra gången dömd till halshuggning. Utslaget skall åter underställas hofrätten. — Då i går inför rådbusrättens 3:dje afdelning åter företogs ransakning med smedsmästaren Norrman, tilltalad för att uti sin smedja hafva tilldelat kontorsskrifvaren Sandgren flere slag med en glödhet jernten, hade åklagaren låtit som vittne inkalla glasmästareenkan Sofia Borgström. Mot Borgström anförde Norrman jäf. Sedan jäfsanmärkningen blifvit af domstolen ogillad, berättade vittnet, att då hon under uppträdet passerade Hornsgatan och förbi smedjan, hade hon sett att Norrman med jerntenen utdelade slag mot Sandgren, under det denne stod med ena foten inne i smedjan och mei den andra å trottoiren. Äfven hade Sandgren varit blodig å fingrarne. Norrman bestred vittnesmålet, och på yrkande af åklagaren uppsköts målet till nästa måndag, då ett nytt vittne skulle höras. — Linköping den 6 Oktober. Såsom tillägg till det förut meddelade referatet om en uti torpet Åstugan på Knoppetorps egor, Kisa socken, den 6 September timad mordbrand, hvarvid en ladugårdsbygnad, jemte inbergadt löfoch höfoder, blef lågornas rof, kunna vi nu meddela den underrättelsen, att ransakningen om nämnde mordbrands anläggande förevar inför Kinda häradsrätt i Kisaden 20 och 26 i Byssnämde månad. Flickan Lena Sofia Johansdotter, 12 år gammal, vidhöll sin redan förut afgifna bekännelse, att hafva på morgonen den G September anlagt elden, hvarjemte hon ock vidhöll sin förra uppgift, att hon dertill blifvit lockad af 10årige gossen Anders Johan Adolfsson i Wändelsnäs, som lofvat henne, att, om hon efterkom hans önskan att anlägga elden, skulle hon derför få en näsduk, men deremot blifva utsatt för hans hämd, om hon icke gjorde såsom han ville, eller om hon för någon omtalade att han sökt locka henne dertill. Nämnde Anders Johan Adolfsson, son af inhysesmannen Adolf Carlsson och dess hustru Anna Flink i Wändelsnäs, är i hög grad vanartig, en naturlig följd af den vanvärdade uppfostran han af föräldrarne erhållit. Han afgaf nu, fritt och otvunget; den bekännelsen, att han öfvertalat och med löfte om en näsduk förmått flickan Leha Sofia Johansdotter, hvars föräldrar äro kända såsom -ett fattigt, men ärligt och redbart folk, att anlägga mordbranden, men påstod att han af sin fader blifvit anbefalld att dertill förmå flickan, och skulle fadren, enligt -gossens uppgift, hafva -lofvat honom, att, om han efterkom hans önskan och kunde förnå flickan till illgerningens föröfvande, skulle han af fadren erhålla något grannt vid Kisa marknad; fullgjorde han deremot icke uppdraget, skulle han få istryk.. Deraf -föranledd, påstod gossen, vände han: sig till flickan, för att förmå henne att anlägga elden, hvartill han ock lyckades. öfvertala henne. Adolf Carlsson, som, jemte hustrun, var till förhör inkallad, förnekade all vetskap om mordbrandens tillkomst, äfvensom att han anbefallt sonen att åtgöra något för dess anläggande, hvilket sonen likväl envistipåstod, under tillägg, att-fadren äfven skulle hafva sökt förmå honom att antända en logbygnad vid torpet Kindkullen, derföre att torparen derstädes, Claes Andersson, varit för Adolf Carlsson misshaglig, och i hvilken sistnämnde af sonen lemnade uppgift vitsordades af närvarande modren Anna Flink, som dessntom, med en för en hustru alldeles ovanlig hårdhet och känslolöshet; vid: -alla tillfällen sökte framställa mannen och allt hans görande i den möjligast ofördelaktiga dager. Adolf Carlsson bestred äfven sistbemälde påstående, men medgaf att han flera gånger, och företrädesvis då han blifvit nekad bränvin, baftisådana yttranden, som: Det eller det stället kan brinna; Det är icke farligt att tutta på, 0.8. V., men förmenade, att han aldrig fällt sådana yttranden adnat än i fyllan och villän: Hvad i målet förekommit föranledde-emellertid Adolf Carlssons inmanande i häkte, hvarefter: ransakningen uppsköts till den 11 Oktober för åtskilliga personers inkallande. (Ö. C.)