staden tvenne bröllop. Det var ett par vänner, hvilka ifrån gossåren haft allt gemensamt och nu ville att samme prest och samma timma skulle innesluta dem i äktenskapets boja. Den ene var apotekaren Hederman och den andre köpmannen Claes Aberney. Båda voro aktade män, som åtnjöto allmänt anseende för redbara karakterer samt upplysta och sannt patriotiska tänkesätt. : Förenade genom en vänskap, uppkommen i barnaåren, hade de ständigt delat lifvets både mörka och jusa stunder med hvarandra. Hederman egde tvenne systrar, Debora och Sara. Den senare, yngst af dem alla tre, blef redan såsom helt ung vid föräldrarnas frånfälle upptagen af en rik faster, bosatt i Sverge. Debora åter hade förestått broderns hugs ända till den dag då Claes Aberney förde henne såsom brud derifrån. Hederman gifte sig med en ung svenska, hvilken i egenskap af guvernant vistades hos en af hans slägtingar. Rosa Ström, detta var hennes namn; hade visserligen i början visat honom en afgjord obenägenhet, men detta afskräckte alldeles icke Hederman. Han tänkte: Börjadt verk är halfgjordt arbete, och på den grunden fortsatte han att bestorma Rosa, tilldess hon en vacker dag lät beveka sig och gaf honom ja. : Hans vän Aberney hade likväl! på det allvarligaste afrådt honom från, denna förening. Ser du icke, käre Hederman,, brukade ban; säga, att flickan är utan känsla. Lyckas du erhålla hennes hand, blir du bestämdt olycklig. Då du gifver ditt hela hjerta, skall du i utbyte erhålla endast köld och hkgiltighet; något som du mindre än någon annan är skapad att fördraga, För öfrigt bar. du liksom jag ouppblandadt finskt blo? i dina ådror och bör icke förena dig med någon annän än en finsk: flicka. Lika barn leka alltid bäst, kom ihåg det! Dylika ord verka icke, då de ställas till en förälskad. Hederman lyssnade ej till dem: Han beberrskådes helt och hållet af sin bö